elins pyssel

Jag snuddar vid ämnet politik - eller vad jag nu gör

2012-02-02T10:26:00.000+01:00

Vi kliver innanför dörren, lillan och jag. Efter den långa avklädningsproceduren som är nödvändig en härligt kall vinterdag som denna blir vi sittande i trappan och bara gosar. Hon kryper upp i min famn och vi kramas. Jag borrar ner mitt huvud i hennes tunna småbarnshår och njuter av hennes egen lukt. Jag pussar henne i håret, på kinderna, på halsen och hon skrattar. Det är en stund som är underbar, fullkomligt perfekt.

Då slår det mig, den här känslan som jag har för mina barn är lika för föräldrar över hela världen. Alla vi som är föräldrar älskar våra barn med samma kärlek. Jag här hemma i mitt fina men lite för trånga hus, min granne som lever ett liv som är ganska likt mitt. Men också hon jag hörde om på TV igår som sålt sina barn för deras överlevnad. Också de som missbrukar droger som blir fråntagna sina barn, också de som av någon anledning begått brott som är fängslade och därmed fråntagna det dagliga umgänget med sina barn. De som aldrig tänkte sig sitt barn, som kände sig tvingad att adoptera bort det - de undrar alltid vad som hände det lilla barnet som de inte kunde tillåta sig den stora föräldrakärleken till. Genom alla tider har vi älskat våra barn oändligt.

Därför njuter jag och min dotter en lite stund till av varandras närhet och jag tackar Gud att jag är så privilegierad som lever nära mina barn.

Vår trapp

2012-01-26T09:56:00.000+01:00

Snön singlar ner här utanför mitt fönster. Det blir vitt där ute. Och ljust. Precis som det blev här inne i vår trapp när min syster med familj kom på arbetshelg hos oss. Det känns som ett första steg mot något nytt.

Igår lämnade vi iväg nya planritningar på utbyggnad till en snäll man som hjälper oss med bygglovsansökan och konstruktionsritning. Det känns som ytterligare ett steg närmare det där vi längtar efter.

Jag vill bara berätta att det känns hoppfullt inom mig. Nu sätter jag mig i soffan och läser för lillskruttan, och bara njuter av att det är hon och jag hemma idag.

tigern i huset

2012-01-19T22:06:00.000+01:00

För ett år sedan lyssnade han inte till sitt namn, han hette Diego. Bara Diego. Inget annat än Diego. Diego som i den sabeltandade tigern i filmerna Ice Age.

Senare på vårkanten bytte han namn, till Sherikahn. Sherikahn som i den läskiga tigern i Djungelboken, han som inte gillar människobarn, och som är anledningen till att Mowgli måste flytta till människobyn. Men Sherikahn det var ett jobbigt namn så en kort tid senare kom vår Ebbe tillbaka till sitt eget namn.

Intresset för tigrar, andra farliga djur och alla djur i största allmänhet håller i sig. Eftersom utklädning är en prioriterad lek i det Källska hemmet ville jag ge honom en tigerdräkt. Stadens alla potentiella butiker med maskeradkläder för barn besökte jag. Nätet letade jag också igenom så gott jag orkade. Jag konstaterade att barn idag ska klä ut sig till superhjältar eller prinsessor, inte djur.

Jag gjorde en egen. Tigerdräkt till min son alltså.

Han ser inte så farlig ut, för det är han inte. Den här tigern leker gärna fika med sin lillasyster.

Januari

2012-01-16T11:19:00.002+01:00

Jag vet inte vad för sorts trötthet som drabbat mig. Alla kreativa tankar jag har inne i mitt huvud, all energi till att ta hand om mitt hem och mina barn, all uthållighet som krävs för att ta tag i saker och slutföra, det är som bortblåst. Puts väck. Borta.

Ettåringen som numer kan gå och som sover allt mindre om dagarna är en solstråle. Hon håller för näsan och väntar att någon ska se hennes lek, så säger jag "var är lillasyster?" Lycklig och med ett gurglande skratt kommer hon fram och ropar tittut på sitt eget språk som bara ett väl tränat öra förstår.

Min nästan-sexåring är inte lätt att tampas med nuförtiden. Han gör som han vill, struntar i vad vi säger. Igår var så osams, så osams. Hela dagen gick åt till att rannsaka och återhämta mig. Givetvis måste jag i efterhand inse att jag kunde agerat annorlunda. Om jag bara hade orkat bättre...

OM jag bara hade orkat, hade jag då i lördags tagit mig an stoppet i avloppet i lördags. Ringt efter jourhavande avloppsfirma, och städat upp själv när barnen ändå kollade på film så att kärast M kunde fått stanna där han var? Om jag bara hade orkat bättre...

Alla julsaker som jag så omsorgsfullt pyntat fram, de står överallt och känns bara stökiga nu. Barnen leker med dem och något går sönder. Det är verkligen dags att städa bort dem nu... om jag bara..... hade ork.

Och jag vill bara ropa till min energi " det är inte roligt längre, leken är slut. Kom fram nu och ropa ditt tittut så gör vi något annat"

Julen har passerat

2011-12-28T18:12:00.003+01:00

Vi hade planerat en lång och skön julledighet, och Mattias är ännu ledig från sitt jobb. Men stackarn fick desto mer att stå i här hemma eftersom jag haft det höga nöjet att vara sjuk. Han är tapper, lagar all mat, städar köket efteråt, ser till att jag får vila, tar alla konflikter med våra barn samt ser till att de får stimulans av olika slag. Häromkvällen suckade han att den här veckan fylls han "än mer av beundran över hur väl du roddar runt våra barn varje dag". Han är aldrig särskilt nedlåtande över det jobbet i vanliga fall heller, men det var ändå något positivt som kom ur detta trista virustillstånd.

Julfirandet hos kusinerna i Småland gick galant! Ja okej då, husmorsstoltheten fick sig några törnar här och där, men jag visste det ju innan så jag kunde hantera det bra tycker jag. Macaronerna fick mer uppmärksamhet än de förtjänade, men efter allt bakande av dessa elendes kakor känner jag mig nära på som en macaronexpert numera. Någon dag kanske jag skriver mer om det.

Lillkusinen fick den här vimpeln av oss i julklapp. Själv har jag ingen relation till tygerna i vimpeln, men de är liksom mycket annat funnet i farmor Gretas hus. Hon var inte min farmor, utan min mans. Således även hans systers. Hon kände igen tygerna och kunde säga vilket tyg som använts till vad, precis så som jag hade hoppats! Och då liksom glömde jag alla mina andra ofärdigheter och blev innerligt glad.

Husmorskomplex

2011-12-19T12:23:00.000+01:00

Det kan hända att jag är den enda som drabbas av husmorskomplex. Det kan också hända att det drabbar någon mer än mig, och i så fall kanske det kan glädja denne någon att läsa om mig.

Vi ska det här året fira jul med min mans familj, i hans systers alldeles nybyggda hus. De är allesammans härliga människor med mycket kärlek och omtanke, jag älskar dem. Jag är glad och tacksam att min man kommer från en fin familj (inte fin som fin i kanten) Ändå är komplexen aldrig så starka som när vi ska träffa dem. De är duktiga människor. Som planerar i tid, genomför sina åtaganden med bravur, och de tycker att "rationellt" är ett ytterst positivt ord.

Jag är på dessa sätt väldigt olik min svärfamilj. Trots att jag känt dem länge länge skapar olikheten osäkerhet hos mig. I år blev mitt uppdrag att göra Janssons frestelse. Vilket jag upptäckte alldeles för sent givetvis, informationen hade funnits där i en månad om jag bara hade tagit reda på den ( här visar det rationella sig, jag är mer den krångliga typen som tänker att alla ringer och frågar vad just vi ska ta med). Hur som helst ringde min man sin mamma för att byta ut Jansson till köttbullar, som jag tycker att vi är ganska bra på. Men köttbullarna låg givetvis rullade och klara i svärmors frys redan, liksom matbrödet som hon också skulle ta med. Samtalet slutade i alla fall med att hon skulle ta med en frestelse också. Vi skulle ta med en extra kaksort. Redan nu kan jag känna hur stämningen kommer att bli vid julbordet när alla har tagit med något och jag står där och skäms för vi har inget där att bjuda på (det kommer bara att vara jag som skäms, min man ägnar sig icke åt sådant)

För att på något vis ändå klara mig genom den här julen med någon slags stolthet kvar ville jag slå på lite extra och baka riktigt lyxiga kakor. Leilas macarons och skåneåsar från sju sorters kakor. Skåneåsarna hör julen till i det hem jag vuxit upp, men macarons skulle bli min premiärsats.

Nu har jag hållit på med dessa sorter i närmare fyra timmar. Två satser macarons är gräddade, MEN de uslingarna lossnar inte från bakplåtspappret! (Ett riktigt hett tips från mig är köp ALDRIG en enda grej av märket euroshopper) Troligen får jag göra om allt. Skåneåsarna har jag inte bakat ut ännu, och jag överväger att vänta.

Bara för att strö lite salt i såren upptäcker jag efter en stund i min frustrationsbubbla att lilla S klättrat upp på bordet och börjat gnaga på osten. Som om det inte räckte ändå....

Mitt hallfönster

2011-12-16T16:38:00.000+01:00

Livet med ettåring är underbart. Det finns inget finare att höra än den nya lilla rösten som övar sig: mamma, mamma, mammama. Och börjar om: mamma, mamma, mammama.

Men på natten är det inte lika gulligt. Då kanske man snarare skulle kalla livet med ettåring intensivt. Den här veckan har inneburit för lite sömn för mig. Det märkliga är att fast jag vet att jag borde städa, borde hänga tvätten, borde se till så att inte pojkarna kollar på TV riktigt så mycket som det blev, borde väcka lillasyster så att inte nästa natt blir likadan som den här. Håglöst börjar jag städningen, men plötsligt glömmer jag alla borde och har gjort ett arrangemang av julblomster. Några virkade dukar som jag köpte av Emma-Clara blev fina snöflingor. Jag tar fram ett gammalt fint lakan och syr en gardin.

Efter det är det inte alls svårt att städa. Ettåringen städade med mig och fick byta alla kläder efter att ha plaskat i svabbhinken. Men det gör inget.... jag fick nya krafter någonstans ifrån. Hoppas de räcker hela kvällsmaten igenom.

Julpyssel en ledig måndag

2011-12-12T15:10:00.002+01:00

Vi har ledig måndag idag (liksom alla andra måndagar) När lillasyster sov passade vi stora på att julpyssla. Små människor är härligt befriade från hur det "ska vara". Självklart kan man hänga en julanka i granen! Självklart behöver man inte vara "lagom" med glitterburken. Min dekorerade styrolitstjärna är TÖNTIG bredvid dessa glittrande, färgsprakande skapelser. Jag vill inte ens visa den, istället visar jag mina barns verk. De ger mig energi! Och till somliga av er kommer julkort av högsta klass skickas.

Papperslampor

2011-12-09T14:41:00.001+01:00

Det var länge sedan sist, sa en vän. Vi konstaterade att det är ett visst ålderstecken att inte ha setts på femton år, och ändå varit i sitt vuxna liv när man senast sågs, och mer aktivt tog del i varandras liv. Bodde i samma korridor för att tala klarspråk. Mycket har givetvis hänt sedan då. Ändå var det inget särskilt konstigt med att vi satt där i samma soffa och stickade, igen.

Hon sa att hon kikade in här ibland. Och att hon framför allt gillade papperslamporna som ser ut som droppar. Hon bad mig göra en i turkost till hennes kök. En rysning gick genom min kropp när allt kom tillbaka till mig, hur vi nattvakade då. Oförmögna att agera rationellt, till slut satt vi uppe på natten och gjorde vad som föll oss in, medan EB skrek i rummet intill. Tröst, vaggande,vagnsrullande, amning, välling, napp......ingenting dög. Mamman jag och pappan Mattias gjorde vad vi kunde, men när det inte räckte fick vi stötta varandra och för en kort stund gömma oss undan skriket. I efterhand förstår jag inte, hur kunde det bli så att vi inte rådde på situationen? Hur kunde vi lämna det skrikande barnet ensam i rummet bredvid? Någonting i mig gick sönder då, och det är inte lagat än. Jag får ont i magen när jag tänker på den där tiden. Så gott det går försöker jag glömma den. Men allt kom tillbaka till mig när hon började prata om lamporna. Skulle jag klara att göra en till henne?

Såklart. Här är resultatet. Nu är det bara för Anna-Karin att välja om det är någon av dem hon vill ha.

Kärt gammalt minne

2011-12-07T12:50:00.001+01:00

För elva år sen, var min man och jag i Stockholm en helg. Vi hade varit gifta ett halvår, och det kändes nytt och spännande att vi hade tagit det stora beslutet att dela hela livet med varandra. Jag minns den där helgen om mysig och romantisk. Vi köpte för första gången julpynt till vårt gemensamma hem. Vi hade all tid i världen bara för varandra.

I gamla stan, på Indiska, hittade jag en tröja i lammull som jag tyckte alldeles särskilt mycket om. Fast den var dyr, med de mått vi mätte då. Mattias tyckte också om den och det kändes speciellt att jag köpte mig en så fin och dyr tröja.

Den tröjan är välanvänd, kan man väl sammanfatta det hela. För några år sedan gjorde jag dock misstaget att tvätta den för varmt, och den kom krympt ur maskinen. Eftersom den betyder mycket för mig har jag ändå haft svårt att göra mig av med den och den har legat än här och än där och skräpat. Nu senast i mitt pysselskåp så att ingen annan ska störas av den. Jag har sett den och irriterat mig på att den bara ligger där, men ändå inte kunnat skiljas från den, den påminner mig om hur det var att vara nygift. Ett kärt minne.

Men idag har den återigen kommit till användning. En klänning till lillasyster och handledsvärmare till mig. Nu kan jag glädjas och minnas, och fylla tomrummet i pysselskåpet med något annat.

Pynt är fint

2011-11-30T11:58:00.001+01:00

Soligt och mossigt

Adventigt och mysigt

Adventstid, trots allt

2011-11-28T12:52:00.001+01:00

Tack kära ni för er uppmuntran här, i andra media och i verkliga livet. Det betyder mycket och gör mig gott att ni bryr er.

Visst kan man tycka att grannen är lite snål med utrymmet, eller hur man nu vill uttrycka sig, men utan att utlämna honom, eller hans fru, alltför mycket vill jag berätta att i deras situation är all förändring dålig. Att tänka i nya banor kostar dem alltför mycket energi. De har sagt sitt definitiva nej och vår situation är svår. Vi kan söka om bygglov i alla fall, kanske får vi det, men hur blir relationen till närmsta grannen då? Eller så kan vi flytta. Flytta. Det är ett kort ord som går fort att säga, men i det korta ordet rymms oändlig ansträngning. Särskilt när vi inte funnit platsen att flytta till.

Även om jag skulle sörja att inte längre bo i vårt fina hus, eller i vårt mysiga område med många kära vänner nära så tar jag ju det som betyder allra mest med mig. Min egen man och våra fina fina barn. De som hjälper mig att trots nedstämdheten skapa det här adventsmyset. Barnahänder som skapar pepparkakor efter sångtexter, eller som tittar på bilden i receptboken och gör alla variander av lussebullar som finns däri. Lillasyster som istället för att baka äter och äter deg. Mätt och nöjd och glad. I vårt lilla, slitna men underbara hus som nu doftar gott gott. Gott.

När det inte går som man vill

2011-11-21T16:38:00.001+01:00

En lång tid har vi funderat på vårt boende, jag har skrivit om det förut. Vi älskar huset, men det är för litet för oss. Vi har sett oss omkring, mentalt flyttat in och ut ur många hus under några års tid. Landet - stan, den infekterade eviga diskussionen som tillslut gjorde oss illa.

Så har vi äntligen landat. Enats, kommit fram till att huset ska byggas ut, och hur. Vi har varit glada och tänkt glada konstruktiva tankar. Begärt offerter, fått hjälp med ritningar, haft mäklaren som värderat utbyggnadsritningen. Tänkt ytskikt. Med mera. Vi skulle bara visa grannen ritningen innan bygglovsansökan skickades in. Tänk vad vi misstog oss när vi satte ordet bara framför den handlingen. Det visade sig att grannen tänkte annorlunda jämfört med oss.

Tårarna bränner bakom ögonlocken och jag gör en paus, som inte ni märker. Nu är vi ute på hemnet, igen. Svävar i ovisshet. Igen. Det är energikrävande att inte veta, att beslutet ligger hos någon annan. Helst vill jag göra som min treåring, kasta mig på golvet och sprattla med armar och ben, skrika högt för jag vill inte vill inte vill inte! Vill inte flytta, vill inte bygga ut enligt något ännu osynligt b-alternativ. (Ännu lever ett svagt litet litet hopp)

Melankolin och sorgen måste ta sig uttryck på något sätt hos mig. Det har blivit ett fint docktäcke av mormorsrutor ärvda från farmor Greta. Jag har bara lagt till de vita kanterna och sytt ihop. Hoppas bara inte sorgen sitter fast i rutorna och går vidare till den som ska leka.

1 år

2011-11-08T22:23:00.004+01:00

Ett helt år har gått. Man vet ju så väl att det händer hela tiden att de små blir äldre, ändå är man förvånad. Eller i alla fall jag är förvånad. Jag ser på de mina och undrar när de blev så stora? Jag ser på min lilla 1åring och undrar när hon slutade vara min bäbis? Hon som var så liten och knappt märktes alls, har egen vilja som hon berättar med allra största övertygelse och bestämdhet. Hon som bara somnade när vi la henne var som helst, eller satt med henne på vårt bröst, hon reser sig i vagnen när hon inte vill sova. Hon som var den barn lärde sig "klappa försiktigt" på, kan nu klappa försiktigt på andra små. Och jag förundras, givetvis måste det firas! Ungen har ju blivit ett år! Kanske är samtidigt något av en sorgefest, för bäbistiden den underbara är slut nu. Med vemod i hjärtat vinkar jag adjö och ser med spänning fram emot att få följa henne resten av livet.

Jag har visst tangerat ämnet tidigare, jag snöar lätt in på saker. Nu har jag snöat in på kakkalas ett tag. Festligt värre!

Trolltyg

2011-10-27T21:13:00.000+02:00

Det är inte första gången jag skriver om det, men i januari det här året var jag på symässan. Inspirerad av mina kära reskamrater så handlade jag en del trikåtyger. En av dessa trikåer var detta trolltyg. Januari är ju länge sedan nu men ända sedan dess har jag ibland gått ner i källaren, smygtittat i den garderob där trolltyget gömts undan och förfasats, HUR kunde jag välja detta fula tyg?

Men mina kära små uppmuntrar mig, de tycker inte tyget är fult, det är ju fullt av troll! Troll finns i sagor, och de är spännande. Jag är inte den som är den, givetvis ska tyget användas. Vi enades om att det skulle bli pyjamasar. Tyget räckte inte riktigt till så mycket men det blev ju fint med helsvart till. Då räckte trolltyget också till en svans till dem var! (Ni som känner mig och vet vad jag tycker om sådana detaljer på barnkläder får gärna le lite, det gör jag)

Ps stöket i rummet bjuder jag på

Ibland blir jag bara så trött

2011-10-26T22:25:00.003+02:00

Det händer ganska ofta att jag blir trött på mig själv. Mina tankar, min röst, mitt eget sällskap, att liksom aldrig bli mer spännande än jag.

Ibland blir jag lite extra trött på mig själv. Som ikväll, när jag inser att jag peppat tillsammans med småkillarna så mycket på deras höstfest på förskolan att jag i något svagt ögonblick lovade att sy lite utklädningskläder till deras olika avdelningar som de kan få överlämna imorgon på festen. Deras väldigt självklara tanke är att när man går på kalas har man med sig paket. Hur det sen blev en självklar tanke att jag skulle sy utklädningskläder är i nuläget lite svårare att minnas.

Som den snälla (och lite curlande) mamma jag är så har jag i alla fall ägnat de senaste två timmarna åt att sy dessa vackra kungakronor. Undertiden har jag tänkt ut många andra smarta sätt på hur man också skulle ha kunnat tackla önskan om att ta med paket. Men jag är jag och jag hamnar lätt i sånt här.

Jag erkänner att det var roligt att sy efter en liten stund, när den värsta ågrenen hade lagt sig och jag lyssnade på den fantastiska skivan Kronan av påkostat glas av Ulrica Arenius och Peter Tikkanen, och jag var ensam vaken i huset. Det fanns frid i min pysselstund. Nu är två kronor klara, de blev fina och alla kan vara stolta och glada imorgon.

(Men de fina ballerinakjolarna i tyll och trollkarlscapen, de får bli till en annan gång när jag återigen ska sitta uppe och ångra mig)

Sommar 2011, och nu

2011-10-16T22:07:00.003+02:00

Jag sitter i min soffa. TVn är på och berättar om bidragsfusk hos partiledare och vidare om det där som bara gör FÖR ont, svält i Nordkorea, misshandel och våldtäkter i Egypten. Barn och kvinnor, och givetvis män också, som far så illa så jag inte ens kan vara i närheten av att föreställa mig smärtan.

Samtidigt tittar jag på bilder från min sommar, som varit underbar. Och det bara snurrar i huvudet. Livet är orättvist. Tacksam för att jag har det så bra ska jag försöka sova gott i natt.

OM jag kunde förstå andras smärta fullt ut, skulle jag sova gott då?

sjukstuga=pysselstuga

2011-10-05T10:42:00.002+02:00

Lillasyster är sjuk, igen. Hösten är inte rolig på det sättet. Givetvis går det ut över storebrorsorna som får vara hemma med mamma och en sjukling. Tur att det har varandra.

Men lite kul blev det för dem när sjukstugan här hemma resulterade i likadana tröjor till dem båda.

vad flög i mig?

2011-09-28T11:25:00.002+02:00

Vad flög egentligen i mig när jag tänkte tanken annonser på min blogg? Det blev både fult och opersonligt. Skulle jag tjäna några pengar på detta? Knappast. Det är en irriterande sida hos mig själv att jag får infall och genomför dem snabbt som... och sen ångrar jag mig. Min stackars make får då sitta och hjälpa mig att förstå alla krångliga termer för att ta mig ur vad det nu kan vara jag har hittat på.

Nu väntar jag ivrigt på att de fula annonserna ska försvinna.

Den här elefanten däremot är trevlig att titta på för lilla Elsa när hon ligger i sin vagn och gungar så mjukt.

sticka, lyssna, tänka och undra

2011-09-22T11:45:00.005+02:00

Som ni ser har jag stickat mycket på sista tiden. Egentligen började jag innan sommaren, men som jag redan skrivit så är sommaren inte min bästa pyssla-med-garn-tid. Hur gärna jag än vill att det ska vara så, och hur mycket jag än tror inför varje sommar att den här sommaren blir annorlunda pysslar jag inte med garn på sommaren. Alltså har det tagit längre tid än beräknat, och då blev det bråttom på slutet för små barn växer fort till stora barn.

Samtidigt som jag har stickat de senaste veckorna har jag lyssnat på sommarpratare i podversion. Tänk vad jag älskar det programmet! Clara Lidström inspirerar mig. Om jag hade varit modigare och yngre hade jag kunnat vara som hon. Det skulle passa mig.

Nu senast lyssnade jag på Maria Wetterstrand som pratade om respekt för andra människor. Hon är en annan kvinna som gör mig lite imponerad, även om jag inte alls har samma känsla av att vilja vara hon. Men hon är genomtänkt och fokuserad, det gillar jag.

Hon pratade alltså om respekt för andra människor, och hon berättade om några gånger som hon blivit riktigt arg. De gångerna hon berättar om till en början handlar om hennes egen skolgång och hur hon blev bemött utan respekt framförallt från lärare. Och jag förstår henne, jag skulle också ha blivit arg över det hon berättar. Sedan fortsätter hon och pratar om lärare i största allmänhet vad jag förstår, och då blir jag engagerad på ett annat sätt. För nu händer något, som så ofta händer, att lärare i största allmänhet blir anklagade för något som numera vuxna människor varit med om i sin barndom och vi, hela Sveriges lärarkår, får stå till svars för detta. Jag, som är lärare, vill inte bemöta någon människa utan respekt, jag vet att jag misslyckas ibland. Jag tror mig veta att några av mina elever som vuxna kommer att kunna berätta om mig, om hur jag misslyckades. Säkert berättar dessa elevers föräldrar om mina misslyckanden på sina arbetsplatser redan idag (för att inte tala om hur eleverna pratar redan idag). Alla misslyckas nog ibland på sitt jobb. För att minimera misslyckanderisken i mitt jobb skulle det vara bättre med fler vuxna per barn. Med andra ord mer tid för varje vuxen i skolan att ordentligt hinna prata med varje barn.

Maria är i sitt sommarprat inne på att planeringstid för lärare dras ner och att hon kan förstå att det blir svårt och kan behövas åtgärder just för stunden. Visst, så ser situationen ut idag. Med den nya skolplan vi fått är det ju dessutom så att dessa åtgärder hamnar i större fokus. Det finns många lärare i Sverige. Lika många åsikter såklart. Men jag har aldrig mött en lärare som vill möta sina elever utan respekt, som vill raljera över dem och komma med hot om de inte lyder. Vem vill ha det så? Inte jag. Jag vill ha mer tid att samtala med mina elever och deras föräldrar, mer tid att planera och utvärdera lektionerna, mer tid att fundera på bästa lösningar på varje elevs behov och såklart mer tid att prata med mina arbetskamrater så att vi tillsammans skapar en bra skola för våra elever. Det skulle jag ju kunna få av mindre barngrupper och mer barnfri tid på jobbet.

Min blogg tog en annan vändning idag. Kanske kommer det att bli fler inlägg av den här typen. Jag får så många tankar i mitt huvud som måste ut. Kommentera gärna.

Det där med mys, fika och socker

2011-09-21T10:57:00.002+02:00

Lillasyster har varit förkyld alltför länge. Jag och mina pojkar behöver lite annan stimulans än hemmavistelse med en grinig S. Igår hade vi bestämt lekparken efter förskolan, men som väldigt många andra dagar denna september regnade det och även om barn inte bryr sig så gör jag det. Alltså stod vi där, igen, med bara planen "hänga hemma" på agendan.

Lite snabbt bestämde jag att en sväng förbi konsum på vägen hem för att välja något mysigt fick bli räddningen. Det resulterade i de här tre färgglada munkarna. Mysigt och gott. Jag blev glad av det estetiska i detta fika, och det var tur, för jag undrar ofta över min egen inställning att något mysigt måste innebära socker i någon form. Att jag själv är ett fördärvat sockermonster är en sak, men det är faktiskt helt onödigt att skicka det vidare till nästa generation, när jag vet att socker är beroendeframkallande. Till och från jobbar jag med att få ur sockret ur våra kroppar och därmed beroendet, men eftersom det bara sker ibland är det sällan med särskilt stor framgång.

äntligen hemma

2011-09-19T10:54:00.003+02:00

Äntligen hade vi en helt oplanerad helg hemma. Ingenting går upp mot det när det man farit runt på en massa (roliga) grejer. Dessutom bjöd lördagen på strålande sol.

Äpplena på favoritträdet Åkerö plockades ner, och vi hade en svampplockarstund i skogen. Nackdelen med dessa båda sysselsättningar är all flugushlingar som invaderar vårt hem. Kanske är det bara vi som har problem och då kan ni gärna få tipsa mig hur ni klarar er undan, annars är mitt bästa tips att dammsuga upp dem. Effektivt och snabbt försvinner dem, det gillar jag.

2011-09-18T17:32:00.003+02:00

Jag stökar i mitt kök. Förbereder finbesök. När jag donar grejar runt gläder jag mig åt att jag under sommaren tagit mig tid att torka skåpen, rensa och faktiskt satt upp fina band i några av dem. Ser ni så trevligt det ser ut? Nu blir jag glad när jag öppnar mina skåp och köksvistelsen är ganska trevlig trots bristen på kvällssol, som jag skrivit om tidigare. (å andra sidan är det alltid trevligt morgonljus i vårt kök)

Det blev muffins med vit choklad till kaffet.

Och småttingarna var glada att få mumsa de eviga rånkexen.

riktig höst

2011-09-14T09:59:00.003+02:00

Utanför är det regn, och storm. Här inne sitter jag och snorar, nässprejar och tröstäter. Lilla S är också förkyld och det känns som att hösten kom med sådan kraft i år. Kan det inte vara lite somrigt i september?

Jag har det lite höstigt här inne i huset också, men det gjorde jag innan jag blev sjuk.

Faktiskt, igår när jag fotade kom en liten liten solglimt. Man kan se den, och förstå varför vi vill öppna mellan matrum och kök. För på cyklamen finns inget solljus, och det vill den nog ha, precis som jag.

modell retro

2011-09-12T16:05:00.004+02:00

Helmers mamma ville att han skulle få titta på små rara virkade djur i sin vagn. Modellen på hänget skulle vara som förr, mellan sufflettväggarna. Kul med något nytt tänkte jag, och virkade ännu en pingvin. De är ju så söta.

Litet hus, stor familj

2011-09-08T12:49:00.003+02:00

Det finns ett faktum, vi är en stor familj, i ett litet hus.

Vi har skjutit detta, som vi ser som ett problem, framför oss. Det är ingen nyhet för oss att det skulle bli så småningom, men det har inte varit läge att göra någonting åt saken tidigare. När den här sommaren tog sin början visste båda vi som är vuxna i den här familjen att nu måste ett beslut kring boendefrågan ligga nära. Vi har sett oss omkring, funderat på nybygge? funderat landet eller stan? funderat kan man bo så litet som vi gör? bygga ut? Flytta till en annan stad? Processen är jobbig, det som är tänkt att vara ett lyft för oss tar energi och känns inte alls positivt. Vi kan vrida och vända på tankar om boende och hus i all oändlighet.

Läget är allt säger några, men läget kan ju vara nära vänner eller ensamt på landet. Läget kan också vara med sjöutsikt nära en skogskant eller med utsikt över industriområdet och ständigt buller. Läget kan också vara hur huset är placerat på tomten, kvällssol, morgonsol eller ingen sol alls i värsta fall. Insyn eller skyddat?

Riktiga vänner finns kvar säger några. Gör livet enkelt och bo nära vänner och familj säger andra. Landet är lugnt och skönt, ett mindre sammanhang säger några, andra säger att livet kommer bli ett evigt skjutsande hit och dit och ingen tid att vara hemma tillslut. Bensin och bilinnehav är också dyrt, det måste vägas mot högre lånekostnad.

Suck. Nu har hösten kommit och vi har inget bestämt.

Svärfar sa, riv huset och bygg nytt på er fina tomt. Då utbrast både Mattias och jag i kör, vi älskar vårt fina hus! Något visste vi alltså, det var skönt att märka. Fortfarande är inget bestämt och vi ägnar mycket tid och tankemöda åt detta. Det ska vi fortsätta att göra. Två saker vet vi nu i alla fall, vi ska inte flytta till Nora, och vi ska inte riva källeriet.

Faktum kvarstår, vi är en stor familj i ett litet hus. Ett fint litet älskat hus.

En riktigt lång härlig sommar

2011-09-07T12:12:00.003+02:00

En riktigt lång och härlig sommar har gått till ända. Vi har haft mycket ledigt hela familjen tillsammans och farit runt i landet. Med eller utan lilla husvagnspärlan från 81. Innan vi gav oss iväg klipptes trasiga byxor av till shorts som aldrig förr. Flitigt använda, lyckat projekt alltså.

Köksgardiner

2011-07-04T21:58:00.003+02:00

Julgardinerna fick hänga kvar väldigt länge i år. Faktum är att jag inte riktigt kunde komma på var jag hade lagt de vanliga efter den årliga tvätten. När jag väl hittade dem tog jag ner julisarna, men det tog stopp sen. Otroligt osugen på de gamla vanliga gardinerna. Ett halvår senare (sen jul alltså) kom de nysydda upp. Och jag konstaterar att det är faktsikt väldigt trevligt med gardiner. Kanske ska vi ha det på fler ställen?

2011-05-23T14:04:00.003+02:00

Killarna hade redan fina sparbössor som jag dekorerat till dem när EB var liten. Men i slutet av sommaren hade vi sådan otur att det var inbrott här, och de tog sparbössorna. Givetvis har det varit sorgligt på många sätt, men nu äntligen har vi fixat nya. När EB var med mormor och morfar på egen utflykt pysslade V och jag dessa. Det var roligt att göra dem tillsammans. Nu ska vi bara fylla dem...

sköna maj, välkommen

2011-05-19T12:43:00.004+02:00

Det är förskolansdag idag. På vår förskola är det dessutom sommarfest, "ikväll" (kl 16-17) Givetvis ska personalen tackas, och när jag varit med och samlat in pengar bli det i alla fall lite pyssel. Den här gången har jag trätt ekologiska geléhjärtan på grillpinne där även det lilla kortet fick sitta.

Sällan har vår veranda stått i sån fin blomsterprakt!

Flagggdagar

2011-04-26T13:19:00.003+02:00

För några veckor sedan var jag så sugen på att köpa vimplar från Anna, men som min käre make så ofta säger "äh det där kan man ju göra själv". Så jag sydde. Vad roligt det var! I EBs rum flaggar vi numera för fullt, och det är ju tur för vi glömde uteflaggan hela påsken.

På den översta bilden är det en present till en liten ny människa.

tårta till lillan

2011-04-20T11:52:00.002+02:00

I söndags var det kalas. vi fick bära fram lilltösen inför Gud och församlingen. Det skulle ju inte vara så stort, men när vi samlade familjen så var där 19 st! Trots att inte alla kunde komma.

Jag snöade in på att göra en riktigt avancerad tårta. Skojigt förstås, men när jag grejat i flera timmar och satt där med alla olika pytsar kände jag en viss oro att det inte skulle smaka gott. Förutom all tid jag själv la ner så fick jag min mamma att springa runt på stans leksaksaffärer för att hitta en prinsesskrona till toppen, det såg mörkt ut ett tag, så då försökte jag böja till en av lite röd ståltråd. Den klädde vi huvudpersonen i, till brödernas glädje satt den kvar flera sekunder.

Det var mödan värt, gott, vackert och uppmuntrande. Kanske ska jag ge mig på detta någon mer gång, trots allt?

Fika

2011-03-29T19:23:00.002+02:00

Jag älskar att fika. Det gör EB också, men det måste inte nödvändigtvis vara på riktigt. Nästan varje dag låtsasfikar vi. Det bästa är att det kan man ju göra hur mycket som helst, utan att bli nersockrad.

Nu när kusinen fyllde två slog vi in detta i ett paket. Hoppas det blir en lika stor succé där som hemma här.

kalasa och pyssla

2011-03-28T20:39:00.003+02:00

Nu har vi en femåring i familjen. Och sånt måste firas, som ni förstår.

Jag är inte helt ensam om att gå loss på pyssel i vår familj. Inför barnkalaset frostades glas, och glasen pryddes med små halsband som vi trätt tidigare. Tårtan dekorerades med massor av monster så att alla glada och förväntansfulla kalasbarn fick minst ett monster var. Vi grejade och fejade så vi glömde de där självklara sakerna som ballonger och serpentiner. De ligger kvar i skåpet och får väl sparas till en annan födelsedag.

och så några kuddar

2011-03-23T17:49:00.002+01:00

En riktigt effektiv kväll blev det ett gäng färgglada kuddar till den hemliga kojan under sängen.

bokstäver

2011-03-21T09:32:00.004+01:00

Det finns en som jag känner som har som livsmotto "hur svårt kan det va?". Han har presterat många lite tokiga och galna saker genom det mottot. Personligen brukar jag skratta lite och tycka att han är allmänt festlig när han berättar.

Ändå var det precis så jag tänkte när jag såg sydda bokstäver i en tidning och tänkte att det skulle vara fint i mina pojkars nya rum. Alltså satte jag igång, för hur svårt kan det va? Ganska svårt faktiskt... Efter 3 G och 3 O finns det nu ett fint namn på väggen, med V och I lite större och rakare än de bulligare kamraterna G och O, som är lite mindre och lite vindare.

Tyget är från IKEA och har legat till sig i några år i min garderob. Det är väl lite mer 70tal än jag skulle önska. Men man tager vad man haver, som Kajsa Varg sa.

Syfestival och nya rum

2011-02-28T21:35:00.005+01:00

Mina goa småkillar, nu ville de ha varsitt rum. Det var inte världens enklaste sak att ordna i vårt lilla hus, men vi är ju snälla föräldrar och packade (omständigt och något ovilligt) ner vårt kontor/pysselrum/STÖKrum så att V kunde flytta dit in. En följd av detta är att EB skulle få en stor säng, som han och pappa nu samsas om delar av natten. Den skulle ju få ett madrassöverdrag, lika fint som storebrors förstås.

Med detta i åtanke for jag och några vänner (petra, charlotte och sara) till syfestivalen. De andra var helt inne på tricottyger så det råkade jag också komma hem med, en hel bunt. Plus de vävda tyger som jag var ute efter för att få till ett madrassöverdrag.

Eftersom jag inte längre har något syrum är vardagsrummet överbelamrat med allt mitt pyssel och äntligen har madrassöverdraget blivit klart. Lillebror är nöjd som ni kan se.

Nu är det spännande att se vad all tricot ska bli för något, ja och allt överblivet vävt också, för det finns en del kvar... väldigt roligt tycker jag.

mumma

2011-02-22T20:12:00.003+01:00

Lite mer bakning, och den här gången gick det bra. Och blev gått.

Ibland går det bra, ibland inte

2011-02-17T20:49:00.003+01:00

idag gick det inte

mormorsrutor

2011-02-15T15:17:00.004+01:00

Jag fick en bok i julklapp som är så fin. Galen i garn. Jag tycker mycket om att titta i den och inspireras. De gör så fina saker av mormorsrutor, och jag läste att har man väl börjat med mormorsrutor kan man inte sluta. Det verkar stämma. Jag började i helgen och det går inte att stoppa mig, jag vill bara fortsätta. Det blir så fint!

Tanken är att det ska bli en lampskärm, men vi får väl se. När jag fotade lampskärmen som den ser ut idag såg den lite för fin ut för att skrotas.

våriga lampor

2011-02-10T15:39:00.002+01:00

När julen försvann och de gamla vanliga lamporna skulle fram, då såg jag hur trista och fläckiga de hade blivit. Hur går det till? De sitter ju bara där tänker jag. Hur som helst, så blev det en "ny" lampa av en ärvd lampskärm från farmor Greta och gamla lakan med handgjord spets. Lite knöggligt blev det, men men, det duger åt oss.

I vår retrovagn i grå manchester

2011-01-22T22:23:00.004+01:00

Och i hennes vagn finns den här sötisen numera. Lik den som hänger i Frans vagn.

jag har bytt ut "safety eyes" till knappar från bra och begagnat. Troligen inte så safe, men jag har inte, tyvärr, något större förtroende för de där säkerhetsögonen heller. Ansvaret hamnar helt enkelt hos föräldern hur som helst. Och jag tycker ju att det är roligt med återanvändning.

Äntligen!

2011-01-19T12:04:00.003+01:00

Det finns mycket att säga äntligen till. Äntligen bloggar jag igen, äntligen kan jag fylla på med bilder i min dator, äntligen skiner solen, äntligen fick lilla S en egen mobil att titta på när hon ligger i sin lilla vagga.

ljuslyktor

2010-12-16T12:40:00.003+01:00

Innan lillan kom till jorden, var jag på smultrongården och fick veta att det fanns en beställning som väntade på mig. Givetvis blev jag väldigt glad, en bra uppmuntran till en i väntans tider. Jag fick lite att pyssla med och gjorde klart några kuddöverdrag, eller om man så vill örngott.

Sen kom lillan innan jag hade hunnit leverera, så förra veckan när jag kom mig för att åka ut igen kom jag på att jag skulle ta med mig några ljuslyktor också. Men de gick inte igenom kontrollen, fick helt enkelt inte vara med bland allt det andra. Då stod jag där med väldigt många ljuslyktor. Lite snopet kändes det allt.

Men allt ordnade sig så bra, för en kär (återfunnen) vän gillar dem skarpt. Tro det eller ej, men hon har köpt NIO stycken. Och värvat en till köpare, men då var lyktorna istället slut.

Summa summarum är jag nöjd i alla fall.

fågelmat

2010-12-06T16:37:00.002+01:00

Det har ju verkligen varit rysligt kallt ett tag. De som känner mig väl vet att jag egentligen inte är någon djurvän av större slag, men givetvis vill jag att alla ska må bra. Särskilt när det kan vara så vackert att mata de små fåglarna. Detta är ett tips från en tidning med julpysselsidéer (101 närmare bestämt)

Kanske blev det för kallt, eller för mycket snö, för de stackars småfåglarna har suttit på maten, men inte fått i sig något. I eftermiddag har jag putsat bort lite snö, så nu hoppas vi att fåglarna ska få bli mätta hemma hos oss.

Julklappar

2010-11-25T12:42:00.001+01:00

Utan att avslöja för mycket, här vare julklappar. Kanske till någon söt liten kusin.

Julmarknad

2010-11-18T11:30:00.004+01:00

Detta är förra årets inbjudan, i år kommer den att hållas tredje advent. Men jag har beslutat att inte vara med. Sorg i mitt hjärta. Fy, vad det känns trist när jag tänker på det.

Ändå är det så att jag inte tror att jag klarar det. Jag vill inte känna mig stressad över att pyssla nu när jag har en ny liten människa att lära känna, och två små storebröder att bekräfta och bekräfta. Den tid som blir till pyssel måste få vara långsam, det märker jag tydligt.

Givetvis vill jag bjuda in er alla ändå, de andra är fantastiska pysslare, och miljön i Kolja är mysigt julig. Själv kommer jag i alla fall åka dit och njuta en stund. 11-12 december alltså.

räven raskar över isen

2010-11-17T11:12:00.005+01:00

Ja, vad finns att säga...

Jag har väntat länge på min baby, och jag har virkat många olika djur. Denna kanske är lite julinspirerad? Min plan var att den skulle få ett hänge till vagnen, men det ville inte räven. Svansen och huvudet var för tungt så den bara välter upp och ner. Rävar är väl lite kända för att göra som de vill, så jag fick finna mig.

Det blev en flicka!

2010-11-15T14:22:00.002+01:00

Hon kom, 101101, vår lilla (hmm, ganska stora faktiskt) tjej. Några dagar över tiden och jag var urless på väntan. Varje timme är långsam, och varje dag en evighet. Sen kom hon och det var helt plötsligt självklart att det är hon som saknades i vår familj.

Som ni förstår tog det inte lång tid för mig att bli sugen att sy en liten klänning. Den första blev just väldigt liten - den passar dockan Folke perfekt.

Det andra försöket blev inte bättre, den hade tre ärmhål och ingen plats för huvudet, men tredje gången gillt, den blev bara lite onödigt kort. Men jag tycker att tvåveckorstjejer får ha väldigt korta klänningar så att de söta strumpbyxorna får synas bra.

julägg

2010-10-29T08:13:00.002+02:00

Trot eller ej, mina vänner. Snart är det jul.

Det spökar hos oss

2010-10-27T17:58:00.004+02:00

I några veckors tid har storebror bett mig om en spökdress. Jag har tänkt att det blir bra till jul. Men så plötsligt igår när det var dags att gå hem satt det en lapp på förskoledörren: Maskerad på torsdag.

Tillsammans tittade vi på lappen och vi insåg ju båda två vad jag skulle ägna den här dagen åt. Givetvis gjorde snälla mamman jag en dress även till lillebror, och givetvis vägrar han att ens pröva den.

Båda spökena är sydda av gamla lakan med fina monogram. Inköpta på Bra och Begagnat här i stan.

äntligen zebra

2010-10-25T10:32:00.002+02:00

När jag precis hade avslutat Veras zebra för dryga två år sedan bestämde jag att det fick vara nog med zebror för min del. Men tiden har gått och för något år sedan tänkte jag om. Jag började faktiskt med en virkning, som bara ligger i min väska och sunkar till sig.

Sen dess bearbetar jag zebran i mig och inte förrän nu har det kommit fram något av detta. Inspirerad av giraffen gjorde jag en zebra äntligen. Inte heller den här gången gick det helt smärtfritt. Jag började med dubbla rader vitt och dubbla svart, men det fick jag ta bort, för som ni ser blev det inte alls zebralikt. Men nu är den klar. Med sydda ögon och punkfrisyr.

Giraff efter mönster

2010-10-24T18:37:00.003+02:00

Samma mönstertyp som jag köpte till den blå elefanten har jag till denna giraff. Detta gillade jag dock lite bättre. Den blev söt och sugvänlig tänker jag mig. Inga farliga ögon, härliga öron och horn att stoppa i munnen för en lite goding. Måste ändå säga att själva nosen blev väldigt stor, nästan så att jag undrar om jag kanske räknade lite fel på varven.

Om jag har möjlighet att delta i världens mysigaste julmarknad även i år så kommer nog den här att vara med, om ingen kommer och vill ha den före det förstås. Det där med julmarknad får vi väl återkomma till. Men tänk vad härligt att det närmar sig!

ett litet lamm

2010-10-17T12:29:00.004+02:00

Av det där lite grövre garnet, precis som sköldpaddan, blev det ett litet gulligt lamm. Jag måste säga att jag gillar de där lite grövre maskorna efter att ha gnetat på med pyttepingvinerna rätt länge.

Ett vagnshänge, med fina ögon. Men liksom med sköldpaddan är ögonen mest fina- hur kan jag veta att de sitter? Om det finnes någon mer mamma som gärna tar ansvaret själv och noga kontrollerar dessa ögon så hör av dig. Sköldis fick en vagnshusse som heter Frans.

Elefanten (och) jag

2010-10-13T17:12:00.004+02:00

Som en avbild av mig skapade jag dig elefanten. Typ.

Eller i alla fall testade jag en ny typ av mönster, och resultatet blev ganska gulligt tycker jag nog, även om den har lite märkliga detaljer som polokrage, bakhuvud och liknande detaljer vid varje detalj som sytts dit.

Nu är vi alltså två elefanter här hemma som väntar och väntar....

Så dumt det kan bli ibland

2010-09-29T08:45:00.002+02:00

Och väldigt komiskt på något sätt. Jag var så himla nöjd att jag hade hittat billigt garn. Väldigt billigt, bara 8kr/nystan! Precis i sådana färger jag vill ha, och rätt tjocklek. Jag var nöjd helt enkelt. Sen började väntan, och jag väntade och väntade, igår äntligen kom min beställning. Jag blev lite förvånad att den kom direkt i brevlådan, jag hade ju beställt rätt många nystan...

På bilden kan ni förstå vad som visade sig vara haken med dessa billiga garnnystan, de är helt enkelt VÄLDIGT små. Jag har lagt dit några normalstora på den ena bilden så att ni inte ska luras på samma sätt som jag. Så kan det gå!

pingviner

2010-09-27T08:53:00.004+02:00

Helt klart mest populära av alla mina virkdjur är dessa. Nu finns det tre stycken som hänger på en galge i mitt stökrum. De ska nog snart få flytta vidare.

sköldis

2010-09-20T09:45:00.004+02:00

Det är lite konstigt, men jag sitter här hemma, ensam. Utan barn och utan jobb. Nu har det förstås varit så ett tag, men jag är ändå förvånad. Sjukskriven. Det känns på många olika sätt. Ensamt. Skönt. Ledsamt. Långsamt. Kreativt.

Till en början kändes det misslyckat, men så känns det inte längre. Någon sa till mig innan beslutet var fattat och jag kände mig orolig för all denna tid som plötsligt skulle vara tom i mitt liv "men Elin, det verkar inte som att du har så svårt att komma på olika sätt att fylla din tid, även om du får möjlighet att göra allt i långsammare tempo." Det var kloka ord som jag tog till mig. Nu försöker jag plöja en bok vid namn samhällsvetenskapernas förutsättningar" och känner mig ytterligt tacksam för att det finns tid att göra något annat mellan kapitlen.

Här har det blivit en, för mig, ny sköldpadda. Det är ett amigurumimönster. Till storleken är den något större än de djur jag tidigare sysslat med. Eftersom frambenen kom lite långt bak så har den svårt att stå av sig själv, så det blev ett vagnshänge tillslut.

Det är också första gången jag provar ögon av den här modellen. Men jag vet inte jag... hur vet man att inte bebben lyckas slita bort dem? Hur kan jag bära ansvaret för att de sitter? Så nu undrar jag om den här ska få bo i mitt skåp, eller om det finns någon ska få en virkad sötis med popeyes?

2010-08-29T21:53:00.003+02:00

För något år sedan, drygt, kanske ett och ett halvt år till och med, sa min vän till mig: Vi skulle börja sälja hela virkbeskrivningar, med garn och allt. Göra ett snyggt paket av det, liksom, så att man bar vill ha och börja virka.

Ja, sen dröjde det kanske en vecka och så ringde hon och sa, någon har redan gjort det. Dessutom av gamla trikårester från textilfabriker. Världens bästa idé.

Det är ju verkligen en grymt bra grej de gör Frosta design. Här är en korg som står på mitt piano här hemma.

Vill visa lite mer

2010-08-27T20:00:00.003+02:00

Bara för att jag är så stolt och för att hon är så fin

- här är två bilder till

Sommarens stora pysselprojekt

2010-08-25T21:25:00.003+02:00

Det är kanske inte bara en gång som jag frågat mig frågan varför jag svarade ja.

Hur kunde jag? Har jag undrat. Samtidigt så vet jag ju så väl, jag blir glad lite smickrad och

- ja det är ju roligt med projekt att riktigt bita tag i.

Därför har jag fått den äran att sy min brors frus brudklänning. (!!)

Nu när den är klar, och bröllopet har varit och jag fått se hur fin och stolt hon bar upp den så är jag väldigt glad och tacksam att jag fått sy den.

Knapparna och framför allt dess knapphål var ett gissel. Jag minns att jag stod här vid min strykbräda och tyget föll sönder mellan mina fingrar för andra gången och jag tänkte att måtte jag aldrig få någon dotter, men sedan insåg jag att uppenbarligen kan fler än döttrar kan be om dylika omöjliga projekt. Och nu är jag ju som sagt hemskt stolt och glad. För visst blev det fint? Men det är klart, man brukar ju säga att allt klär en skönhet.

Mumma

2010-07-05T21:55:00.002+02:00

Detta gör mig stolt mig just nu!!

ägg ägg ägg

2010-05-31T21:51:00.003+02:00

Här vare ägg, de bor någonstans i Lidköping, och kommer nog aldrig att kläckas.

I vårt äppelträd har en björktrast byggt sitt bo, och hennes ägg har redan kläckts.

Små näbbar gapar efter mat och vi tittar på från köket.

Mitt ägg ska kläckas 26 oktober, sägs det.

10-årig bröllopsdag

2010-05-26T22:46:00.002+02:00

Hur kan man fira det bättre än med två härligt rosa tårtor insvepta i en fluffig slöja?

Kanske kan man åka med sin käre make till Riga?

Sommar för en dag

2010-05-25T17:55:00.003+02:00

Mitt i den kyliga maj, när det var långledigt några dagar kom solen.

Och solen värmde, blommorna började blomma, löven slog ut, gräset blev grönt och vi flyttade utomhus.

Barnens myskoja kom fram och upp i trädet. Våran lilla Bebbe hjälpte till med dukning och väntar med spänning på kusinen som skulle vara fikaprinsessa.

När regnet kom tillbaka och kojan hängde på tork inomhus tittade Bebben på spektaklet

- min och kusinens hus är där.

Så klokt så klokt, och nu vill vi bara ha mer. Värme och klokhet.

smaskig chokladig tårta till konditordottern

2010-04-27T08:36:00.003+02:00

Länge sedan lilla Ella fyllde två nu och fick den här av sina kusiner. Men jag fick den äran att tillverka en mumsig tårta till kalaset.

Nu när jag sitter här i soffan med datorn i knät och min egen tvååring här bredvid mig så lämnar han mig inte ifred. Han säger att han älskar tårtan och jag blir givetvis glad för den uppmuntran, men försöker skydda dataskärmen så gott jag kan. För när en sök och snorig tvååring älskar en tårta vill han givetvis äta upp den- även om den bara är på bild och dessutom virkad.

Superhjältesportlov

2010-02-26T08:49:00.003+01:00

Vi har pysslat och pysslat. Kanske inte så mycket pysseltid för mig att göra mina pyssel, men ärligt talat så är det ju väldigt roligt att hjälpa storkillen i hans kreativa tankar också. Och nu har temat varit superhjälte. Så jag virkade en till mig själv mitt i allt klistrande och klippande.

Rymdvarelsen där är den första jag gör som är en amigurumi. Den blev inte som jag riktigt hade tänkte mig, den blev mer avlång än på bilden i boken. Kan det ha att göra med att jag använder tunnare garn och mindre nål? Nu måste jag hitta ett sätt att hantera detta för så kan vi ju inte ha det- att jag inte blir nöjd alltså.

giftigt

2010-02-18T11:25:00.003+01:00

Torsdag, när jag bara vill vara världens bästa mamma. Ledig och vi ska bara njuta av varandra, barnen och jag. Barnen- de är fantastiska. Leker med varandra, jublar när de får glass till mellis, leker med varandra och är bara helt enkelt underbara- men vad är jag för mamma? Som bara är trött, och liksom ser tvätthögar, dammråttor och stök? Giftig, som en flugsvamp. Inget tar bättre död på fantasi och naturlig glädje som "nej, jag ska bara..." "gör det ni så stoppar jag in en tvätt, eller " tänk om vi skulle städa här nu?" Varför i hela världen tillåter jag mig att bli sådan?

pingvin till Åbytorp

2010-02-17T17:34:00.004+01:00

Kanske inte världens bästa bild, men en söt pingvin. Till en söt tjej. Faktiskt en av mina goa femmor som gör min vardag så rolig numera. Idag har jag fått ynnesten att vara med världens bästa femmor på riddarskola, det mina vänner är vardagslyx.

Vårägg

2010-02-11T17:27:00.003+01:00

Här ruvar jag på lite ägg. Som sig bör på vårkanten (om man nu kan tycka att det är vår med flera decimeter snö) Det är en utveckling av virkade julgranskulor som vacker i brunt beställde. Kanske blir det fler framåt påsk.

Annars märker jag inte mycket av att jag är egenföretagare nuförtiden, men så är det att både vara anställd och företaga har jag förstått. Men imorgon ska det bli ändring på det och jag ska åka på inspirationsresa till Stockholm Furniturefair. Det ska bli väldigt roligt. Och tänk bara tänk att få umgås med min man en hel dag, ja det blir bra det.

lite virkat i januari

2010-01-31T12:08:00.004+01:00

Januari januari, snö och kallt. Underbart, det är ju det här vi längtar efter varje vinter, om du frågar mig.

Svea den tappre, fyllde tre den 2e, och då fick hon ett virkat fikakalas av sin mamma och pappa, märkta med ELIN. Här syns en liten eftersläntrare som liksom tog lite längre tid på sig att bli färdig. Förstår inte hur det kunde bli så...

Kanske kanske berodde det på magsjuka i mellandagarna, och sedan jobb, jobb jobb? Det blir ju inte alls samma tid till pyssel när jag jobbar, men jag tycker att det är så roligt med mitt jobb:-)

Jul i stugan

2009-12-23T11:47:00.004+01:00

Snart snart är det julafton. Vi firar i år här hemma, har bjudit hit Mattias familj och maken renoverar källare för att få plats med dem i vårt lilla lilla hus. Barnen de längtar och längtar, precis som vi andra naturligtvis, bara det att de liksom mer går på nålar så att säga. Klä granen, slå in paket, stryka julduken, koka julgodis, baka kakor och koka (! ja koka.... en familj har varit klantig) skinkan, och vänta på farmor och farfar. Plus den superduper spännande och lite farliga adventskalendern superhjältejul. Jag klandrar dem inte att det är lite väl spännande i livet just nu.

Och så är det ju en lite pingvin som ligger här hemma och väntar på lilla Maja. Passande nog med röda fötter och röd näbb. Frusen och julig, precis som det ska vara såhär års.

GOD JUL
o kram till alla som läser detta

2009-12-08T21:33:00.004+01:00

Det fanns många av mina saker kvar när jag kom hem från julmarknaden med hela lasset. Men precis som förra året så blir det viss efterförsäljning, som jag gläds mycket åt. Lucian bor numera på andra sidan järnvägen, och det känns så bra. Många av grejerna har tillfälligt flyttat till Zagadesign i Askersund. Känns jättespännande. Precis som lika spännande att jag redan innan julmarknaden fick åka till Smultrongården utanför Dylta och lämna lite pyssel kvar.

De där Stockholmarna har i alla fall fått det bra. Det ena nya föräldraparet hade tydligen uttryckt att deras lilla pingvin var det sötaste de hade sett (troligen ej bäbisar ej inräknat) Hur som helst gör ju det att jag känner mig gladare i hjärtat.

Nu ska jag öva piano inför skolLucia som börjar imorgon.

Mysiga mysiga Kolja

2009-12-07T22:14:00.004+01:00

Här, mina vänner, finns några bilder från enligt min smak världens mysigaste julmarknad. jag njuter varje stund jag får vara där, njuter av miljön, vännerna, lussebullarna med vit choklad, all kreativitet som bara får rum. Visst är det trångt... men det är hela grejen. Väldigt julmysigt helt enkelt.

Jag sitter i soffan och försöker göra mig hemtam med att blogga från makens dator. Min dator är nämligen inlämnad till någon som kan ta hand om den bättre än jag. När jag lämnade den sa mannen bakom disken " vi hör av oss och berättar om något går att rädda" och det känns så tomt. Min dator och jag, vi hade våra moments av missförstånd, men allra mest var vi kompisar- är det slut nu? Jag bara undrar.

Stockholmare

2009-11-24T09:36:00.004+01:00

Tänk så fel man kan ha.
Jag trodde minsann att dessa små godingar skulle följa med till Kolja och kanske digga lantislivet, men nixen pixen. De drog till storstan, och ja, jag hoppas verkligen de kommer trivas.

Kuddfodral

2009-11-19T12:35:00.003+01:00

Faktum är att dessa typiska inredningsdetaljer är det mest konstnärliga jag gjort på länge, i den bemärkelsen att det är bearbetade tankar. Reaktioner på min högst personliga livssituation. Ord av förtröstan, gamla invanda psalmtexter tryckt på gamla ärvda lakan. Det är inte bara gamla psalmer, det är också sånger som flitigt används som vaggvisor här hemma i Källeriet.

På det sätt jag beskrivit dem nu är de högst privata, men de är ju snygga också, tycker jag då, så förhoppningsvis kommer det finnas några stycken till försäljning på julmarknaden också. På tal om den så noterade jag att det inte var så lätt att läsa vägbeskrivningen på bilden så :

Hitta hit: På Gamla Arbogavägen, mellan Rinkaby och Glanshammar, ta av mot Kolja. Kör under E20. Första gården på vänster sida. Info: 073-402 12 85.

VÄLKOMNA

2009-11-18T19:29:00.003+01:00

Mina kära vänner och alla andra, kom. Jag vill verkligen bjuda er på den julupplevelsen.
Det kommer bli supermysigt, jag lovar!

opera och prinsessa

2009-11-17T14:56:00.003+01:00

prinsessa och opera
opera och prinsessa
prinsessa på opera
operaprinsessa, det heter kanske primadonna...
Äsch fånig ordlek. Här är de i alla fall, grönt och rosa. Jag älskar de färgerna tillsammans.

Ja, de går att köpa, och beställa, eller komma till Kolja, 5e december.

virkade små djur

2009-11-10T09:27:00.003+01:00

Tänk så lyxigt för mig, det bara trillar in en beställning från en kompis kompis. Jag blev så glad och min man han tyckte nog denna var den finaste någonsin. Det var ju roligt.

Så nu Oskars mammas jobbarkompis bäbis, nu är det klart. Varsågod och njut.

virkat fika

2009-11-05T09:53:00.004+01:00

Jag vill gärna visa upp min förvaring med virkade grejer. Jag tycker själv den är härligt färgglad. Men det är klart jag har ju någon slags relation till alla de där grejerna.

Sen är det ju det där med virkade prinsesstårtor. Just nu syns de överallt tycker jag, och många gör dem, och det är ju inte svårt att förstå. Vi är många som tycker de är söta. Muffinsarna däremot har jag inte sett någonstans. Helt ohc hållet mitt eget "recept". Kanske är de inte så platta på undersidan som man helst önskar sig så att de kan stå snyggt och rakt, men vad gör väl det egentligen?

Fler 60-talsaskar

2009-11-01T21:26:00.006+01:00

Provade några nya former på såna här snygga askar. Den helvita blev bullig och go, men den här andra... vad ska man ha den till? Synd att det känns så för det är den form på konserv som vi helt klart konsumerar mest av. Maken och jag studerade asken och konstaterade att nu ska vi börja äta mer majskolvar på burk, det är nog en bättre storlek.

jag drömmer (redan) om en vit jul

2009-10-30T10:13:00.004+01:00

Ute är det höstgrått och de färgsprakande löven faller till marken. Jag snörvlar och kraxar, så som det är på hösten när det liksom är som allra värst. Jag kan inte hjälpa det, men då längtar jag så förtvivlat efter advent. Tända ljus, goda dofter, pyntade hem, julförberedelser och en stor förväntan. Jag själv har redan börjat planera för julmarknaden i Kolja 5 december. Välkomna dit alla som vill! Där kommer man bland annat att kunna se dessa virkade julgranskulor.

Lucia nästa

2009-10-21T18:51:00.004+02:00

Kanske är det bara om man jobbar 25% som musiklärare som man idag tänker, nästa anhalt Lucia. Idag har vi firat FN, och barnkonventionen 20 år, på min skola. Ja egentligen är det ju inte förrän på lördag, men om musikläraren (jag) bara jobbar en dag i veckan så... och förresten är det ingen i skolan på lördag. Så en käck jag, mina kära kollegor och en hoper glada, och kanske några mindre glada barn samlades vid det nedsågade fredsträdet och sjöng för fred på jorden. Tragsikt det där med fredsträdet, men jag tror det var sjukt. Så nu har vi en fredsstubbe och lite buskage runt omkring. Hur som helst känner jag det idag som att jag bockar av, och när eleverna kommer tillbaka efter lovet så börjar nästa stora övning, LUCIA.

Själv har jag nynnat Luciasånger i flera veckor. Och som vanligt när jag inspireras och tänker mycket på något så blev det något virkat, såklart Lucia.

eget företag

2009-10-20T13:37:00.004+02:00

Nu minsann, sedan snart 40 minuter är jag egenföretagare. Lite lustigt det där med titlar man skaffar sig. Egenföretagare, jag... kul! Väldigt spännande, och ganska krångligt innan det liksom blev färdigt med alla uppgifter. Skatt, beräknad inkomst, utgående moms som egentligen kommer in och ingående moms som man betalar ut, ja eller hur det nu är. Krångligt för min lilla skolhjärna att tänka på sånt där. Och som sagt roligt. Känner mig stolt.

Jag är också lite stolt för dessa små burkar. De kommer komma i fler färger och storlekar.

gammalt örngott belv en ny gardin

2009-10-18T21:09:00.004+02:00

Det här örngottet ärvde vi av Greta, det har legat och väntat på att få bli någonting. Nu i torsdags så hände det, örngottet fick en uppgift. Från örngott till sovrumsgardin måste ju vara ett steg uppåt i karriären på ålderns höst.

Tänk att hon suttit och broderat dessa vackra bokstäver till sig och Elias, sytt dessa skira stygn, knutit banden runt kudden om och om igen... det talar om kärlek och omvårdnad tycker jag.

hår och sånt

2009-10-13T21:53:00.005+02:00

Mina killar, de är olika... det syns när jag har klippt dem. Vi får ofta höra om storebror, "oj, rödhårig, vad kommer det ifrån?" Numera får vi också ofta höra om lillebror "oj, vad vithårig, vem av er kommer det ifrån?"

Och visst är det fascinerande, hårhögarna har helt olika färg.

Virkad Ängel

2009-10-05T21:23:00.004+02:00

Plötsligt blev det kallt och frosten lade sig på marken. Treåringen och jag tittade, och jag förklarade att före det kommer snö blir gräset alldeles vitt av "nästansnö".
Det viskas lite grann om årets julmarknad i Kolja, och nästansnö. Vad hände med sommaren som nyss var här? Vart tar den vägen?
Jag funderar och filosoferar, och jag virkade en ängel.

fler pingviner

2009-09-14T14:09:00.003+02:00

Här kommer fler pingviner, de verkar ha blivit favoriten bland mina shoppande vänner. Till lille Efraim och till en okläckt stockholmare. Det är roligt att få sprida dessa sötisar, jag gör såklart gärna fler.:-)

en hel lång sommar

2009-09-13T19:33:00.003+02:00

Jag har varit lite ..... långsam i mitt bloggande, kanske vi kan kalla det. En hel sommar har gått, och lite till. Har jag då inte pysslat? Nja... inte så mycket, eller kanske massor. Jag vet inte, måste liksom tänka på saken. Hur som helst har jag i alla fall målat om utemöblerna vi ärvde av grannarna för nåt tag sedan. Här har vi suttit mycket i sommar och njutit. Vissa dagar med parasoll, andra utan.

tårtor och tårar

2009-06-14T20:56:00.005+02:00

Vi var hos farmor och farfar. De bjöd på tårta, och jag virkade, virkade och virkade- tårtor. Vi kom hem och jag fotade mina bakverk, satte mig vid datorn och det ramlade in mail. Lite förstrött började jag läsa, men blev snabbt fast. Tårarna började rinna längs mina kinder och fortfarande snörvlar jag. För Majken, dryga två månader finns inte längre här. Hennes liv blev så kort. Trots att jag aldrig fick träffa henne så är det en sorg. Våra vänner har förlorat sitt barn och det blir verkligt att sådant kan hända.

Här sitter jag med mina tårtor som jag och mina pojkar ska fika imorgon. Jag måste ta tid för lek och minnas att de finns här och nu, minnas att det är en stor stor nåd att få vara mamma till dem oavsett vad som händer oss.

Strykande åtgång på pingviner

2009-06-12T13:21:00.003+02:00

Här har vi senaste fru Pingvin.
Jag blir så glad att ni gillar dem. Så jag gör GÄRNA fler.
Pingviner är väl flockdjur, eller hur?

Skogskompisar

2009-06-04T19:33:00.004+02:00

När jag virkade en apa, då blev det bara fel och fel och fel. Kära maken sa "Nu får du inte repa upp mer, gör något nytt, kanske ett ekollon" Här är det, tillsammans med sin skogskompis flugsvampen. Men vem ska bli den tredje? Jag tänkte på ett tallbarr, men det är lite magert på nåt vis, sen tänkte jag på en grankotte, och jaa.... eller nej. Några förslag?

Vän på besök

2009-06-03T21:44:00.003+02:00

En kär vän kom på besök, långväga ifrån. En alldeles ny liten pojke hade hon med sig, och sin storpojke på 2 1/2 också. Den här familjens storebror öppnade dörren för dem och bakom honom på golvet satt bebben. Dagen till ära var de klädda i lika kläder, så fina. Hennes storpojke tittade stoögt på mina pojkar och sa "Mamma, det är en likadan på golvet".

Det var roligt att ses och min vän uppmuntrade mig med att beställa en amningstunika, det var länge sedan sist.

herr och fru pingvin

2009-05-20T12:31:00.003+02:00

Här är de, herr och fru, eller syster och bror. Nu ska de skiljas från mig och flytta på varsitt håll. Jag tycker om dem, och tror de får det bra. Bättre än hos mig, här ligger de ju bara i en korg och försummas, nu kan små gosiga babyhänder försöka fånga dem när de gungar fram och tillbaka, fram och tillbaka, som pingviner brukar göra.

sköna stressiga maj

2009-05-18T11:56:00.006+02:00

Maj är härligt. Hela sommaren ligger framför och det är tid för drömmar (vi har köpt en husvagn!!), och tid för utefixande. I vår familj är det också tid för firande av olika slag. Mellan staketmåleri, paketinslagning och kalasande vill vill vill jag få virka sy och sticka. Det blir lite extra motigt när garnet då tar slut när det bara saknas någon decimeter på upphängningen, och garnbutiken har stängt redan kl 13 när jag väl svidat om från målardressen till lite mer acceptabla visa-sig-bland-folk-kläder. SOm väl var blev det kaffe i goda vänners trädgård i alla fall.

Ny lampa till mina småttingar

2009-04-26T20:31:00.002+02:00

Våren är här, och man blir ju lätt sugen på nytt, nytt. En enkel variant är en ny lampa på barnens rum. De små godingarna som bara får svårare och svårare att somna i det härliga vårljuset.

Till min lilla svärmor

2009-04-15T13:17:00.004+02:00

"Åh vilka fina, en sån önskar jag mig" så sa hon, och jag blev glad. Den blev klar och vi trixade lite för att få den på plats i sovrumsfönstret. När det var klart sa svärfar, "åh vad mysigt det blev, nu får ni nog snart åka hem" Och jag skrattade, och var glad. Morgonen därpå åkte vi.

Virkat tummen röd och öm

2009-04-13T22:17:00.004+02:00

Inspirerad av Sefir ( i filmen om Babar) och Nicke Nyfiken och givetvis mönstret på pingvinen gjorde jag en apa. Allt i hemmets sjuka och lugna vrå. Men sedan gick allt i ett rasande tempo och mobilen blev i alla fall klar innan kusin Miriam åkte hem till sig igen. Tummen blev röd och öm av slitet, armarna och axlarna blev också röda och ömma men det berodde bara på den dumdristiga solälskaren jag.

Amandis sköldis

2009-04-05T21:41:00.003+02:00

Oj vilken tid det tog, men nu är den klar. Äntligen. Mandisen har ju hunnit bli nästan två månader... inte bra arbetstakt från mig. Nu ska den bara överlämnas så kan hon lugnt titta på och inspireras av sin alldeles egna lilla sköldpadda.

påskfint

2009-04-04T22:14:00.003+02:00

Vi har inte så mycket påskpynt hemma hos oss, men de här sötisarna fick jag av min mamma. Om jag inte minns fel har mormor virkat dem. Jag tittar på dem och vet att jag bara måste försöka göra såna jag också.