Hon kom, 101101, vår lilla (hmm, ganska stora faktiskt) tjej. Några dagar över tiden och jag var urless på väntan. Varje timme är långsam, och varje dag en evighet. Sen kom hon och det var helt plötsligt självklart att det är hon som saknades i vår familj.
Som ni förstår tog det inte lång tid för mig att bli sugen att sy en liten klänning. Den första blev just väldigt liten - den passar dockan Folke perfekt.
Det andra försöket blev inte bättre, den hade tre ärmhål och ingen plats för huvudet, men tredje gången gillt, den blev bara lite onödigt kort. Men jag tycker att tvåveckorstjejer får ha väldigt korta klänningar så att de söta strumpbyxorna får synas bra.
