Jul i stugan

Snart snart är det julafton. Vi firar i år här hemma, har bjudit hit Mattias familj och maken renoverar källare för att få plats med dem i vårt lilla lilla hus. Barnen de längtar och längtar, precis som vi andra naturligtvis, bara det att de liksom mer går på nålar så att säga. Klä granen, slå in paket, stryka julduken, koka julgodis, baka kakor och koka (! ja koka.... en familj har varit klantig) skinkan, och vänta på farmor och farfar. Plus den superduper spännande och lite farliga adventskalendern superhjältejul. Jag klandrar dem inte att det är lite väl spännande i livet just nu.

Och så är det ju en lite pingvin som ligger här hemma och väntar på lilla Maja. Passande nog med röda fötter och röd näbb. Frusen och julig, precis som det ska vara såhär års.

GOD JUL
o kram till alla som läser detta

Det fanns många av mina saker kvar när jag kom hem från julmarknaden med hela lasset. Men precis som förra året så blir det viss efterförsäljning, som jag gläds mycket åt. Lucian bor numera på andra sidan järnvägen, och det känns så bra. Många av grejerna har tillfälligt flyttat till Zagadesign i Askersund. Känns jättespännande. Precis som lika spännande att jag redan innan julmarknaden fick åka till Smultrongården utanför Dylta och lämna lite pyssel kvar.

De där Stockholmarna har i alla fall fått det bra. Det ena nya föräldraparet hade tydligen uttryckt att deras lilla pingvin var det sötaste de hade sett (troligen ej bäbisar ej inräknat) Hur som helst gör ju det att jag känner mig gladare i hjärtat.

Nu ska jag öva piano inför skolLucia som börjar imorgon.

Mysiga mysiga Kolja

Här, mina vänner, finns några bilder från enligt min smak världens mysigaste julmarknad. jag njuter varje stund jag får vara där, njuter av miljön, vännerna, lussebullarna med vit choklad, all kreativitet som bara får rum. Visst är det trångt... men det är hela grejen. Väldigt julmysigt helt enkelt.

Jag sitter i soffan och försöker göra mig hemtam med att blogga från makens dator. Min dator är nämligen inlämnad till någon som kan ta hand om den bättre än jag. När jag lämnade den sa mannen bakom disken " vi hör av oss och berättar om något går att rädda" och det känns så tomt. Min dator och jag, vi hade våra moments av missförstånd, men allra mest var vi kompisar- är det slut nu? Jag bara undrar.