Julen har passerat

Vi hade planerat en lång och skön julledighet, och Mattias är ännu ledig från sitt jobb. Men stackarn fick desto mer att stå i här hemma eftersom jag haft det höga nöjet att vara sjuk. Han är tapper, lagar all mat, städar köket efteråt, ser till att jag får vila, tar alla konflikter med våra barn samt ser till att de får stimulans av olika slag. Häromkvällen suckade han att den här veckan fylls han "än mer av beundran över hur väl du roddar runt våra barn varje dag". Han är aldrig särskilt nedlåtande över det jobbet i vanliga fall heller, men det var ändå något positivt som kom ur detta trista virustillstånd.

Julfirandet hos kusinerna i Småland gick galant! Ja okej då, husmorsstoltheten fick sig några törnar här och där, men jag visste det ju innan så jag kunde hantera det bra tycker jag. Macaronerna fick mer uppmärksamhet än de förtjänade, men efter allt bakande av dessa elendes kakor känner jag mig nära på som en macaronexpert numera. Någon dag kanske jag skriver mer om det.

Lillkusinen fick den här vimpeln av oss i julklapp. Själv har jag ingen relation till tygerna i vimpeln, men de är liksom mycket annat funnet i farmor Gretas hus. Hon var inte min farmor, utan min mans. Således även hans systers. Hon kände igen tygerna och kunde säga vilket tyg som använts till vad, precis så som jag hade hoppats! Och då liksom glömde jag alla mina andra ofärdigheter och blev innerligt glad.

Husmorskomplex

Det kan hända att jag är den enda som drabbas av husmorskomplex. Det kan också hända att det drabbar någon mer än mig, och i så fall kanske det kan glädja denne någon att läsa om mig.

Vi ska det här året fira jul med min mans familj, i hans systers alldeles nybyggda hus. De är allesammans härliga människor med mycket kärlek och omtanke, jag älskar dem. Jag är glad och tacksam att min man kommer från en fin familj (inte fin som fin i kanten) Ändå är komplexen aldrig så starka som när vi ska träffa dem. De är duktiga människor. Som planerar i tid, genomför sina åtaganden med bravur, och de tycker att "rationellt" är ett ytterst positivt ord. 

Jag är på dessa sätt väldigt olik min svärfamilj. Trots att jag känt dem länge länge skapar olikheten osäkerhet hos mig. I år blev mitt uppdrag att göra Janssons frestelse. Vilket jag upptäckte alldeles för sent givetvis, informationen hade funnits där i en månad om jag bara hade tagit reda på den ( här visar det rationella sig, jag är mer den krångliga typen som tänker att alla ringer och frågar vad just vi ska ta med). Hur som helst ringde min man sin mamma för att byta ut Jansson till köttbullar, som jag tycker att vi är ganska bra på. Men köttbullarna låg givetvis rullade och klara i svärmors frys redan, liksom matbrödet som hon också skulle ta med. Samtalet slutade i alla fall med att hon skulle ta med en frestelse också. Vi skulle ta med en extra kaksort. Redan nu kan jag känna hur stämningen kommer att bli vid julbordet när alla har tagit med något och jag står där och skäms för vi har inget där att bjuda på (det kommer bara att vara jag som skäms, min man ägnar sig icke åt sådant) 

För att på något vis ändå klara mig genom den här julen med någon slags stolthet kvar ville jag slå på lite extra och baka riktigt lyxiga kakor. Leilas macarons och skåneåsar från sju sorters kakor. Skåneåsarna hör julen till i det hem jag vuxit upp, men macarons skulle bli min premiärsats. 

Nu har jag hållit på med dessa sorter i närmare fyra timmar. Två satser macarons är gräddade, MEN de uslingarna lossnar inte från bakplåtspappret! (Ett riktigt hett tips från mig är köp ALDRIG en enda grej av märket euroshopper) Troligen får jag göra om allt. Skåneåsarna har jag inte bakat ut ännu, och jag överväger att vänta. 

Bara för att strö lite salt i såren upptäcker jag efter en stund i min frustrationsbubbla att lilla S klättrat upp på bordet och börjat gnaga på osten. Som om det inte räckte ändå....

Mitt hallfönster

Livet med ettåring är underbart. Det finns inget finare att höra än den nya lilla rösten som övar sig: mamma, mamma, mammama. Och börjar om: mamma, mamma, mammama.

Men på natten är det inte lika gulligt. Då kanske man snarare skulle kalla livet med ettåring intensivt. Den här veckan har inneburit för lite sömn för mig. Det märkliga är att fast jag vet att jag borde städa, borde hänga tvätten, borde se till så att inte pojkarna kollar på TV riktigt så mycket som det blev, borde väcka lillasyster så att inte nästa natt blir likadan som den här. Håglöst börjar jag städningen, men plötsligt glömmer jag alla borde och har gjort ett arrangemang av julblomster. Några virkade dukar som jag köpte av Emma-Clara blev fina snöflingor. Jag tar fram ett gammalt fint lakan och syr en gardin. 

Efter det är det inte alls svårt att städa. Ettåringen städade med mig och fick byta alla kläder efter att ha plaskat i svabbhinken. Men det gör inget.... jag fick nya krafter någonstans ifrån. Hoppas de räcker hela kvällsmaten igenom.

Julpyssel en ledig måndag

Vi har ledig måndag idag (liksom alla andra måndagar) När lillasyster sov passade vi stora på att julpyssla. Små människor är härligt befriade från hur det "ska vara". Självklart kan man hänga en julanka i granen! Självklart behöver man inte vara "lagom" med glitterburken. Min dekorerade styrolitstjärna är TÖNTIG bredvid dessa glittrande, färgsprakande skapelser. Jag vill inte ens visa den, istället visar jag mina barns verk. De ger mig energi! Och till somliga av er kommer julkort av högsta klass skickas.

ljuslyktor

Innan lillan kom till jorden, var jag på smultrongården och fick veta att det fanns en beställning som väntade på mig. Givetvis blev jag väldigt glad, en bra uppmuntran till en i väntans tider. Jag fick lite att pyssla med och gjorde klart några kuddöverdrag, eller om man så vill örngott.

Sen kom lillan innan jag hade hunnit leverera, så förra veckan när jag kom mig för att åka ut igen kom jag på att jag skulle ta med mig några ljuslyktor också. Men de gick inte igenom kontrollen, fick helt enkelt inte vara med bland allt det andra. Då stod jag där med väldigt många ljuslyktor. Lite snopet kändes det allt.

Men allt ordnade sig så bra, för en kär (återfunnen) vän gillar dem skarpt. Tro det eller ej, men hon har köpt NIO stycken. Och värvat en till köpare, men då var lyktorna istället slut.

Summa summarum är jag nöjd i alla fall.

Julmarknad

Detta är förra årets inbjudan, i år kommer den att hållas tredje advent. Men jag har beslutat att inte vara med. Sorg i mitt hjärta. Fy, vad det känns trist när jag tänker på det.

Ändå är det så att jag inte tror att jag klarar det. Jag vill inte känna mig stressad över att pyssla nu när jag har en ny liten människa att lära känna, och två små storebröder att bekräfta och bekräfta. Den tid som blir till pyssel måste få vara långsam, det märker jag tydligt.

Givetvis vill jag bjuda in er alla ändå, de andra är fantastiska pysslare, och miljön i Kolja är mysigt julig. Själv kommer jag i alla fall åka dit och njuta en stund. 11-12 december alltså.

räven raskar över isen

Ja, vad finns att säga...

Jag har väntat länge på min baby, och jag har virkat många olika djur. Denna kanske är lite julinspirerad? Min plan var att den skulle få ett hänge till vagnen, men det ville inte räven. Svansen och huvudet var för tungt så den bara välter upp och ner. Rävar är väl lite kända för att göra som de vill, så jag fick finna mig.

julägg

Trot eller ej, mina vänner. Snart är det jul.

Jul i stugan

Snart snart är det julafton. Vi firar i år här hemma, har bjudit hit Mattias familj och maken renoverar källare för att få plats med dem i vårt lilla lilla hus. Barnen de längtar och längtar, precis som vi andra naturligtvis, bara det att de liksom mer går på nålar så att säga. Klä granen, slå in paket, stryka julduken, koka julgodis, baka kakor och koka (! ja koka.... en familj har varit klantig) skinkan, och vänta på farmor och farfar. Plus den superduper spännande och lite farliga adventskalendern superhjältejul. Jag klandrar dem inte att det är lite väl spännande i livet just nu.

Och så är det ju en lite pingvin som ligger här hemma och väntar på lilla Maja. Passande nog med röda fötter och röd näbb. Frusen och julig, precis som det ska vara såhär års.

GOD JUL
o kram till alla som läser detta

Det här är inte någon kakblogg

Min blogg är som jag skrev igår ingen inredningsblogg, heller ingen kakblogg, men i juletid. Mycket av pysseltid och pysselenergi blir sånt här mysigt då. I alla fall för mig.

Jul hemma hos oss

Det här var inte tänkt att vara någon inredningsblogg. Det är bara det att kring jul är det väldigt mycket pyssel som handlar om inredning. (Och utomhus kallas det utredning?) Jag saknar att blogga, så nu bloggar jag lite in och utredning som hör julen till hemma hos oss.