ljuslyktor

Innan lillan kom till jorden, var jag på smultrongården och fick veta att det fanns en beställning som väntade på mig. Givetvis blev jag väldigt glad, en bra uppmuntran till en i väntans tider. Jag fick lite att pyssla med och gjorde klart några kuddöverdrag, eller om man så vill örngott.

Sen kom lillan innan jag hade hunnit leverera, så förra veckan när jag kom mig för att åka ut igen kom jag på att jag skulle ta med mig några ljuslyktor också. Men de gick inte igenom kontrollen, fick helt enkelt inte vara med bland allt det andra. Då stod jag där med väldigt många ljuslyktor. Lite snopet kändes det allt.

Men allt ordnade sig så bra, för en kär (återfunnen) vän gillar dem skarpt. Tro det eller ej, men hon har köpt NIO stycken. Och värvat en till köpare, men då var lyktorna istället slut.

Summa summarum är jag nöjd i alla fall.

fågelmat

Det har ju verkligen varit rysligt kallt ett tag. De som känner mig väl vet att jag egentligen inte är någon djurvän av större slag, men givetvis vill jag att alla ska må bra. Särskilt när det kan vara så vackert att mata de små fåglarna. Detta är ett tips från en tidning med julpysselsidéer (101 närmare bestämt)

Kanske blev det för kallt, eller för mycket snö, för de stackars småfåglarna har suttit på maten, men inte fått i sig något. I eftermiddag har jag putsat bort lite snö, så nu hoppas vi att fåglarna ska få bli mätta hemma hos oss.

Julklappar

Utan att avslöja för mycket, här vare julklappar. Kanske till någon söt liten kusin.

Julmarknad

Detta är förra årets inbjudan, i år kommer den att hållas tredje advent. Men jag har beslutat att inte vara med. Sorg i mitt hjärta. Fy, vad det känns trist när jag tänker på det.

Ändå är det så att jag inte tror att jag klarar det. Jag vill inte känna mig stressad över att pyssla nu när jag har en ny liten människa att lära känna, och två små storebröder att bekräfta och bekräfta. Den tid som blir till pyssel måste få vara långsam, det märker jag tydligt.

Givetvis vill jag bjuda in er alla ändå, de andra är fantastiska pysslare, och miljön i Kolja är mysigt julig. Själv kommer jag i alla fall åka dit och njuta en stund. 11-12 december alltså.

räven raskar över isen

Ja, vad finns att säga...

Jag har väntat länge på min baby, och jag har virkat många olika djur. Denna kanske är lite julinspirerad? Min plan var att den skulle få ett hänge till vagnen, men det ville inte räven. Svansen och huvudet var för tungt så den bara välter upp och ner. Rävar är väl lite kända för att göra som de vill, så jag fick finna mig.

Det blev en flicka!

Hon kom, 101101, vår lilla (hmm, ganska stora faktiskt) tjej. Några dagar över tiden och jag var urless på väntan. Varje timme är långsam, och varje dag en evighet. Sen kom hon och det var helt plötsligt självklart att det är hon som saknades i vår familj.

Som ni förstår tog det inte lång tid för mig att bli sugen att sy en liten klänning. Den första blev just väldigt liten - den passar dockan Folke perfekt.

Det andra försöket blev inte bättre, den hade tre ärmhål och ingen plats för huvudet, men tredje gången gillt, den blev bara lite onödigt kort. Men jag tycker att tvåveckorstjejer får ha väldigt korta klänningar så att de söta strumpbyxorna får synas bra.

julägg

Trot eller ej, mina vänner. Snart är det jul.

Det spökar hos oss

I några veckors tid har storebror bett mig om en spökdress. Jag har tänkt att det blir bra till jul. Men så plötsligt igår när det var dags att gå hem satt det en lapp på förskoledörren: Maskerad på torsdag.

Tillsammans tittade vi på lappen och vi insåg ju båda två vad jag skulle ägna den här dagen åt. Givetvis gjorde snälla mamman jag en dress även till lillebror, och givetvis vägrar han att ens pröva den.

Båda spökena är sydda av gamla lakan med fina monogram. Inköpta på Bra och Begagnat här i stan.

äntligen zebra

När jag precis hade avslutat Veras zebra för dryga två år sedan bestämde jag att det fick vara nog med zebror för min del. Men tiden har gått och för något år sedan tänkte jag om. Jag började faktiskt med en virkning, som bara ligger i min väska och sunkar till sig.

Sen dess bearbetar jag zebran i mig och inte förrän nu har det kommit fram något av detta. Inspirerad av giraffen gjorde jag en zebra äntligen. Inte heller den här gången gick det helt smärtfritt. Jag började med dubbla rader vitt och dubbla svart, men det fick jag ta bort, för som ni ser blev det inte alls zebralikt. Men nu är den klar. Med sydda ögon och punkfrisyr.

Giraff efter mönster

Samma mönstertyp som jag köpte till den blå elefanten har jag till denna giraff. Detta gillade jag dock lite bättre. Den blev söt och sugvänlig tänker jag mig. Inga farliga ögon, härliga öron och horn att stoppa i munnen för en lite goding. Måste ändå säga att själva nosen blev väldigt stor, nästan så att jag undrar om jag kanske räknade lite fel på varven.

Om jag har möjlighet att delta i världens mysigaste julmarknad även i år så kommer nog den här att vara med, om ingen kommer och vill ha den före det förstås. Det där med julmarknad får vi väl återkomma till. Men tänk vad härligt att det närmar sig!

ett litet lamm

Av det där lite grövre garnet, precis som sköldpaddan, blev det ett litet gulligt lamm. Jag måste säga att jag gillar de där lite grövre maskorna efter att ha gnetat på med pyttepingvinerna rätt länge.

Ett vagnshänge, med fina ögon. Men liksom med sköldpaddan är ögonen mest fina- hur kan jag veta att de sitter? Om det finnes någon mer mamma som gärna tar ansvaret själv och noga kontrollerar dessa ögon så hör av dig. Sköldis fick en vagnshusse som heter Frans.

Elefanten (och) jag

Som en avbild av mig skapade jag dig elefanten. Typ.

Eller i alla fall testade jag en ny typ av mönster, och resultatet blev ganska gulligt tycker jag nog, även om den har lite märkliga detaljer som polokrage, bakhuvud och liknande detaljer vid varje detalj som sytts dit.

Nu är vi alltså två elefanter här hemma som väntar och väntar....

Så dumt det kan bli ibland

Och väldigt komiskt på något sätt. Jag var så himla nöjd att jag hade hittat billigt garn. Väldigt billigt, bara 8kr/nystan! Precis i sådana färger jag vill ha, och rätt tjocklek. Jag var nöjd helt enkelt. Sen började väntan, och jag väntade och väntade, igår äntligen kom min beställning. Jag blev lite förvånad att den kom direkt i brevlådan, jag hade ju beställt rätt många nystan...

På bilden kan ni förstå vad som visade sig vara haken med dessa billiga garnnystan, de är helt enkelt VÄLDIGT små. Jag har lagt dit några normalstora på den ena bilden så att ni inte ska luras på samma sätt som jag. Så kan det gå!

pingviner

Helt klart mest populära av alla mina virkdjur är dessa. Nu finns det tre stycken som hänger på en galge i mitt stökrum. De ska nog snart få flytta vidare.

sköldis

Det är lite konstigt, men jag sitter här hemma, ensam. Utan barn och utan jobb. Nu har det förstås varit så ett tag, men jag är ändå förvånad. Sjukskriven. Det känns på många olika sätt. Ensamt. Skönt. Ledsamt. Långsamt. Kreativt.

Till en början kändes det misslyckat, men så känns det inte längre. Någon sa till mig innan beslutet var fattat och jag kände mig orolig för all denna tid som plötsligt skulle vara tom i mitt liv "men Elin, det verkar inte som att du har så svårt att komma på olika sätt att fylla din tid, även om du får möjlighet att göra allt i långsammare tempo." Det var kloka ord som jag tog till mig. Nu försöker jag plöja en bok vid namn samhällsvetenskapernas förutsättningar" och känner mig ytterligt tacksam för att det finns tid att göra något annat mellan kapitlen.

Här har det blivit en, för mig, ny sköldpadda. Det är ett amigurumimönster. Till storleken är den något större än de djur jag tidigare sysslat med. Eftersom frambenen kom lite långt bak så har den svårt att stå av sig själv, så det blev ett vagnshänge tillslut.

Det är också första gången jag provar ögon av den här modellen. Men jag vet inte jag... hur vet man att inte bebben lyckas slita bort dem? Hur kan jag bära ansvaret för att de sitter? Så nu undrar jag om den här ska få bo i mitt skåp, eller om det finns någon ska få en virkad sötis med popeyes?

För något år sedan, drygt, kanske ett och ett halvt år till och med, sa min vän till mig: Vi skulle börja sälja hela virkbeskrivningar, med garn och allt. Göra ett snyggt paket av det, liksom, så att man bar vill ha och börja virka.

Ja, sen dröjde det kanske en vecka och så ringde hon och sa, någon har redan gjort det. Dessutom av gamla trikårester från textilfabriker. Världens bästa idé.

Det är ju verkligen en grymt bra grej de gör Frosta design. Här är en korg som står på mitt piano här hemma.

Vill visa lite mer

Bara för att jag är så stolt och för att hon är så fin

- här är två bilder till

Sommarens stora pysselprojekt

Det är kanske inte bara en gång som jag frågat mig frågan varför jag svarade ja.

Hur kunde jag? Har jag undrat. Samtidigt så vet jag ju så väl, jag blir glad lite smickrad och

- ja det är ju roligt med projekt att riktigt bita tag i.

Därför har jag fått den äran att sy min brors frus brudklänning. (!!)

Nu när den är klar, och bröllopet har varit och jag fått se hur fin och stolt hon bar upp den så är jag väldigt glad och tacksam att jag fått sy den.

Knapparna och framför allt dess knapphål var ett gissel. Jag minns att jag stod här vid min strykbräda och tyget föll sönder mellan mina fingrar för andra gången och jag tänkte att måtte jag aldrig få någon dotter, men sedan insåg jag att uppenbarligen kan fler än döttrar kan be om dylika omöjliga projekt. Och nu är jag ju som sagt hemskt stolt och glad. För visst blev det fint? Men det är klart, man brukar ju säga att allt klär en skönhet.