tigern i huset

För ett år sedan lyssnade han inte till sitt namn, han hette Diego. Bara Diego. Inget annat än Diego. Diego som i den sabeltandade tigern i filmerna Ice Age. 

Senare på vårkanten bytte han namn, till Sherikahn. Sherikahn som i den läskiga tigern i Djungelboken, han som inte gillar människobarn, och som är anledningen till att Mowgli måste flytta till människobyn. Men Sherikahn det var ett jobbigt namn så en kort tid senare kom vår Ebbe tillbaka till sitt eget namn. 

Intresset för tigrar, andra farliga djur och alla djur i största allmänhet håller i sig. Eftersom utklädning är en prioriterad lek i det Källska hemmet ville jag ge honom en tigerdräkt. Stadens alla potentiella butiker med maskeradkläder för barn besökte jag. Nätet letade jag också igenom så gott jag orkade. Jag konstaterade att barn idag ska klä ut sig till superhjältar eller prinsessor, inte djur. 

Jag gjorde en egen. Tigerdräkt till min son alltså. 

Han ser inte så farlig ut, för det är han inte. Den här tigern leker gärna fika med sin lillasyster.

Ibland blir jag bara så trött

Det händer ganska ofta att jag blir trött på mig själv. Mina tankar, min röst, mitt eget sällskap, att liksom aldrig bli mer spännande än jag. 

Ibland blir jag lite extra trött på mig själv. Som ikväll, när jag inser att jag peppat tillsammans med småkillarna så mycket på deras höstfest på förskolan att jag i något svagt ögonblick lovade att sy lite utklädningskläder till deras olika avdelningar som de kan få överlämna imorgon på festen. Deras väldigt självklara tanke är att när man går på kalas har man med sig paket. Hur det sen blev en självklar tanke att jag skulle sy utklädningskläder är i nuläget lite svårare att minnas.

Som den snälla (och lite curlande) mamma jag är så har jag i alla fall ägnat de senaste två timmarna åt att sy dessa vackra kungakronor. Undertiden har jag tänkt ut många andra smarta sätt på hur man också skulle ha kunnat tackla önskan om att ta med paket. Men jag är jag och jag hamnar lätt i sånt här. 

Jag erkänner att det var roligt att sy efter en liten stund, när den värsta ågrenen hade lagt sig och jag lyssnade på den fantastiska skivan Kronan av påkostat glas av Ulrica Arenius och Peter Tikkanen, och jag var ensam vaken i huset. Det fanns frid i min pysselstund. Nu är två kronor klara, de blev fina och alla kan vara stolta och glada imorgon. 

(Men de fina ballerinakjolarna i tyll och trollkarlscapen, de får bli till en annan gång när jag återigen ska sitta uppe och ångra mig)

Det spökar hos oss

I några veckors tid har storebror bett mig om en spökdress. Jag har tänkt att det blir bra till jul. Men så plötsligt igår när det var dags att gå hem satt det en lapp på förskoledörren: Maskerad på torsdag.

Tillsammans tittade vi på lappen och vi insåg ju båda två vad jag skulle ägna den här dagen åt. Givetvis gjorde snälla mamman jag en dress även till lillebror, och givetvis vägrar han att ens pröva den.

Båda spökena är sydda av gamla lakan med fina monogram. Inköpta på Bra och Begagnat här i stan.