Det spökar hos oss

I några veckors tid har storebror bett mig om en spökdress. Jag har tänkt att det blir bra till jul. Men så plötsligt igår när det var dags att gå hem satt det en lapp på förskoledörren: Maskerad på torsdag.

Tillsammans tittade vi på lappen och vi insåg ju båda två vad jag skulle ägna den här dagen åt. Givetvis gjorde snälla mamman jag en dress även till lillebror, och givetvis vägrar han att ens pröva den.

Båda spökena är sydda av gamla lakan med fina monogram. Inköpta på Bra och Begagnat här i stan.

Sommarens stora pysselprojekt

Det är kanske inte bara en gång som jag frågat mig frågan varför jag svarade ja.

Hur kunde jag? Har jag undrat. Samtidigt så vet jag ju så väl, jag blir glad lite smickrad och

- ja det är ju roligt med projekt att riktigt bita tag i.

Därför har jag fått den äran att sy min brors frus brudklänning. (!!)

Nu när den är klar, och bröllopet har varit och jag fått se hur fin och stolt hon bar upp den så är jag väldigt glad och tacksam att jag fått sy den.

Knapparna och framför allt dess knapphål var ett gissel. Jag minns att jag stod här vid min strykbräda och tyget föll sönder mellan mina fingrar för andra gången och jag tänkte att måtte jag aldrig få någon dotter, men sedan insåg jag att uppenbarligen kan fler än döttrar kan be om dylika omöjliga projekt. Och nu är jag ju som sagt hemskt stolt och glad. För visst blev det fint? Men det är klart, man brukar ju säga att allt klär en skönhet.