tigern i huset

För ett år sedan lyssnade han inte till sitt namn, han hette Diego. Bara Diego. Inget annat än Diego. Diego som i den sabeltandade tigern i filmerna Ice Age. 

Senare på vårkanten bytte han namn, till Sherikahn. Sherikahn som i den läskiga tigern i Djungelboken, han som inte gillar människobarn, och som är anledningen till att Mowgli måste flytta till människobyn. Men Sherikahn det var ett jobbigt namn så en kort tid senare kom vår Ebbe tillbaka till sitt eget namn. 

Intresset för tigrar, andra farliga djur och alla djur i största allmänhet håller i sig. Eftersom utklädning är en prioriterad lek i det Källska hemmet ville jag ge honom en tigerdräkt. Stadens alla potentiella butiker med maskeradkläder för barn besökte jag. Nätet letade jag också igenom så gott jag orkade. Jag konstaterade att barn idag ska klä ut sig till superhjältar eller prinsessor, inte djur. 

Jag gjorde en egen. Tigerdräkt till min son alltså. 

Han ser inte så farlig ut, för det är han inte. Den här tigern leker gärna fika med sin lillasyster.

modell retro

Helmers mamma ville att han skulle få titta på små rara virkade djur i sin vagn. Modellen på hänget skulle vara som förr, mellan sufflettväggarna. Kul med något nytt tänkte jag, och virkade ännu en pingvin. De är ju så söta.

Äntligen!

Det finns mycket att säga äntligen till. Äntligen bloggar jag igen, äntligen kan jag fylla på med bilder i min dator, äntligen skiner solen, äntligen fick lilla S en egen mobil att titta på när hon ligger i sin lilla vagga.

räven raskar över isen

Ja, vad finns att säga...

Jag har väntat länge på min baby, och jag har virkat många olika djur. Denna kanske är lite julinspirerad? Min plan var att den skulle få ett hänge till vagnen, men det ville inte räven. Svansen och huvudet var för tungt så den bara välter upp och ner. Rävar är väl lite kända för att göra som de vill, så jag fick finna mig.

äntligen zebra

När jag precis hade avslutat Veras zebra för dryga två år sedan bestämde jag att det fick vara nog med zebror för min del. Men tiden har gått och för något år sedan tänkte jag om. Jag började faktiskt med en virkning, som bara ligger i min väska och sunkar till sig.

Sen dess bearbetar jag zebran i mig och inte förrän nu har det kommit fram något av detta. Inspirerad av giraffen gjorde jag en zebra äntligen. Inte heller den här gången gick det helt smärtfritt. Jag började med dubbla rader vitt och dubbla svart, men det fick jag ta bort, för som ni ser blev det inte alls zebralikt. Men nu är den klar. Med sydda ögon och punkfrisyr.

Giraff efter mönster

Samma mönstertyp som jag köpte till den blå elefanten har jag till denna giraff. Detta gillade jag dock lite bättre. Den blev söt och sugvänlig tänker jag mig. Inga farliga ögon, härliga öron och horn att stoppa i munnen för en lite goding. Måste ändå säga att själva nosen blev väldigt stor, nästan så att jag undrar om jag kanske räknade lite fel på varven.

Om jag har möjlighet att delta i världens mysigaste julmarknad även i år så kommer nog den här att vara med, om ingen kommer och vill ha den före det förstås. Det där med julmarknad får vi väl återkomma till. Men tänk vad härligt att det närmar sig!

ett litet lamm

Av det där lite grövre garnet, precis som sköldpaddan, blev det ett litet gulligt lamm. Jag måste säga att jag gillar de där lite grövre maskorna efter att ha gnetat på med pyttepingvinerna rätt länge.

Ett vagnshänge, med fina ögon. Men liksom med sköldpaddan är ögonen mest fina- hur kan jag veta att de sitter? Om det finnes någon mer mamma som gärna tar ansvaret själv och noga kontrollerar dessa ögon så hör av dig. Sköldis fick en vagnshusse som heter Frans.

Elefanten (och) jag

Som en avbild av mig skapade jag dig elefanten. Typ.

Eller i alla fall testade jag en ny typ av mönster, och resultatet blev ganska gulligt tycker jag nog, även om den har lite märkliga detaljer som polokrage, bakhuvud och liknande detaljer vid varje detalj som sytts dit.

Nu är vi alltså två elefanter här hemma som väntar och väntar....

Stockholmare

Tänk så fel man kan ha.
Jag trodde minsann att dessa små godingar skulle följa med till Kolja och kanske digga lantislivet, men nixen pixen. De drog till storstan, och ja, jag hoppas verkligen de kommer trivas.

virkade små djur

Tänk så lyxigt för mig, det bara trillar in en beställning från en kompis kompis. Jag blev så glad och min man han tyckte nog denna var den finaste någonsin. Det var ju roligt.

Så nu Oskars mammas jobbarkompis bäbis, nu är det klart. Varsågod och njut.

fler pingviner

Här kommer fler pingviner, de verkar ha blivit favoriten bland mina shoppande vänner. Till lille Efraim och till en okläckt stockholmare. Det är roligt att få sprida dessa sötisar, jag gör såklart gärna fler.:-)

Strykande åtgång på pingviner

Här har vi senaste fru Pingvin.
Jag blir så glad att ni gillar dem. Så jag gör GÄRNA fler.
Pingviner är väl flockdjur, eller hur?

herr och fru pingvin

Här är de, herr och fru, eller syster och bror. Nu ska de skiljas från mig och flytta på varsitt håll. Jag tycker om dem, och tror de får det bra. Bättre än hos mig, här ligger de ju bara i en korg och försummas, nu kan små gosiga babyhänder försöka fånga dem när de gungar fram och tillbaka, fram och tillbaka, som pingviner brukar göra.

sköna stressiga maj

Maj är härligt. Hela sommaren ligger framför och det är tid för drömmar (vi har köpt en husvagn!!), och tid för utefixande. I vår familj är det också tid för firande av olika slag. Mellan staketmåleri, paketinslagning och kalasande vill vill vill jag få virka sy och sticka. Det blir lite extra motigt när garnet då tar slut när det bara saknas någon decimeter på upphängningen, och garnbutiken har stängt redan kl 13 när jag väl svidat om från målardressen till lite mer acceptabla visa-sig-bland-folk-kläder. SOm väl var blev det kaffe i goda vänners trädgård i alla fall.

Virkat tummen röd och öm

Inspirerad av Sefir ( i filmen om Babar) och Nicke Nyfiken och givetvis mönstret på pingvinen gjorde jag en apa. Allt i hemmets sjuka och lugna vrå. Men sedan gick allt i ett rasande tempo och mobilen blev i alla fall klar innan kusin Miriam åkte hem till sig igen. Tummen blev röd och öm av slitet, armarna och axlarna blev också röda och ömma men det berodde bara på den dumdristiga solälskaren jag.

Amandis sköldis

Oj vilken tid det tog, men nu är den klar. Äntligen. Mandisen har ju hunnit bli nästan två månader... inte bra arbetstakt från mig. Nu ska den bara överlämnas så kan hon lugnt titta på och inspireras av sin alldeles egna lilla sköldpadda.