Mitt hallfönster

Livet med ettåring är underbart. Det finns inget finare att höra än den nya lilla rösten som övar sig: mamma, mamma, mammama. Och börjar om: mamma, mamma, mammama.

Men på natten är det inte lika gulligt. Då kanske man snarare skulle kalla livet med ettåring intensivt. Den här veckan har inneburit för lite sömn för mig. Det märkliga är att fast jag vet att jag borde städa, borde hänga tvätten, borde se till så att inte pojkarna kollar på TV riktigt så mycket som det blev, borde väcka lillasyster så att inte nästa natt blir likadan som den här. Håglöst börjar jag städningen, men plötsligt glömmer jag alla borde och har gjort ett arrangemang av julblomster. Några virkade dukar som jag köpte av Emma-Clara blev fina snöflingor. Jag tar fram ett gammalt fint lakan och syr en gardin. 

Efter det är det inte alls svårt att städa. Ettåringen städade med mig och fick byta alla kläder efter att ha plaskat i svabbhinken. Men det gör inget.... jag fick nya krafter någonstans ifrån. Hoppas de räcker hela kvällsmaten igenom.

När det inte går som man vill

  

 En lång tid har vi funderat på vårt boende, jag har skrivit om det förut. Vi älskar huset, men det är för litet för oss. Vi har sett oss omkring, mentalt flyttat in och ut ur många hus under några års tid. Landet -  stan, den infekterade eviga diskussionen som tillslut gjorde oss illa. 

Så har vi äntligen landat. Enats, kommit fram till att huset ska byggas ut, och hur. Vi har varit glada och tänkt glada konstruktiva tankar. Begärt offerter, fått hjälp med ritningar, haft mäklaren som värderat utbyggnadsritningen. Tänkt ytskikt. Med mera. Vi skulle bara visa grannen ritningen innan bygglovsansökan skickades in. Tänk vad vi misstog oss när vi satte ordet bara framför den handlingen. Det visade sig att grannen tänkte annorlunda jämfört med oss. 

Tårarna bränner bakom ögonlocken och jag gör en paus, som inte ni märker. Nu är vi ute på hemnet, igen. Svävar i ovisshet. Igen. Det är energikrävande att inte veta, att beslutet ligger hos någon annan. Helst vill jag göra som min treåring, kasta mig på golvet och sprattla med armar och ben, skrika högt för jag vill inte vill inte vill inte! Vill inte flytta, vill inte bygga ut enligt något ännu osynligt b-alternativ. (Ännu lever ett svagt litet litet hopp)

Melankolin och sorgen måste ta sig uttryck på något sätt hos mig. Det har blivit ett fint docktäcke av mormorsrutor ärvda från farmor Greta. Jag har bara lagt till de vita kanterna och sytt ihop. Hoppas bara inte sorgen sitter fast i rutorna och går vidare till den som ska leka.

vad flög i mig?

Vad flög egentligen i mig när jag tänkte tanken annonser på min blogg? Det blev både fult och opersonligt. Skulle jag tjäna några pengar på detta? Knappast. Det är en irriterande sida hos mig själv att jag får infall och genomför dem snabbt som... och sen ångrar jag mig. Min stackars make får då sitta och hjälpa mig att förstå alla krångliga termer för att ta mig ur vad det nu kan vara jag har hittat på. 

Nu väntar jag ivrigt på att de fula annonserna ska försvinna.

Den här elefanten däremot är trevlig att titta på för lilla Elsa när hon ligger i sin vagn och gungar så mjukt.

modell retro

Helmers mamma ville att han skulle få titta på små rara virkade djur i sin vagn. Modellen på hänget skulle vara som förr, mellan sufflettväggarna. Kul med något nytt tänkte jag, och virkade ännu en pingvin. De är ju så söta.

Fika

Jag älskar att fika. Det gör EB också, men det måste inte nödvändigtvis vara på riktigt. Nästan varje dag låtsasfikar vi. Det bästa är att det kan man ju göra hur mycket som helst, utan att bli nersockrad.

Nu när kusinen fyllde två slog vi in detta i ett paket. Hoppas det blir en lika stor succé där som hemma här.

mormorsrutor

Jag fick en bok i julklapp som är så fin. Galen i garn. Jag tycker mycket om att titta i den och inspireras. De gör så fina saker av mormorsrutor, och jag läste att har man väl börjat med mormorsrutor kan man inte sluta. Det verkar stämma. Jag började i helgen och det går inte att stoppa mig, jag vill bara fortsätta. Det blir så fint!

Tanken är att det ska bli en lampskärm, men vi får väl se. När jag fotade lampskärmen som den ser ut idag såg den lite för fin ut för att skrotas.

I vår retrovagn i grå manchester

Och i hennes vagn finns den här sötisen numera. Lik den som hänger i Frans vagn.

jag har bytt ut "safety eyes" till knappar från bra och begagnat. Troligen inte så safe, men jag har inte, tyvärr, något större förtroende för de där säkerhetsögonen heller. Ansvaret hamnar helt enkelt hos föräldern hur som helst. Och jag tycker ju att det är roligt med återanvändning.

Äntligen!

Det finns mycket att säga äntligen till. Äntligen bloggar jag igen, äntligen kan jag fylla på med bilder i min dator, äntligen skiner solen, äntligen fick lilla S en egen mobil att titta på när hon ligger i sin lilla vagga.

ljuslyktor

Innan lillan kom till jorden, var jag på smultrongården och fick veta att det fanns en beställning som väntade på mig. Givetvis blev jag väldigt glad, en bra uppmuntran till en i väntans tider. Jag fick lite att pyssla med och gjorde klart några kuddöverdrag, eller om man så vill örngott.

Sen kom lillan innan jag hade hunnit leverera, så förra veckan när jag kom mig för att åka ut igen kom jag på att jag skulle ta med mig några ljuslyktor också. Men de gick inte igenom kontrollen, fick helt enkelt inte vara med bland allt det andra. Då stod jag där med väldigt många ljuslyktor. Lite snopet kändes det allt.

Men allt ordnade sig så bra, för en kär (återfunnen) vän gillar dem skarpt. Tro det eller ej, men hon har köpt NIO stycken. Och värvat en till köpare, men då var lyktorna istället slut.

Summa summarum är jag nöjd i alla fall.

Julklappar

Utan att avslöja för mycket, här vare julklappar. Kanske till någon söt liten kusin.

räven raskar över isen

Ja, vad finns att säga...

Jag har väntat länge på min baby, och jag har virkat många olika djur. Denna kanske är lite julinspirerad? Min plan var att den skulle få ett hänge till vagnen, men det ville inte räven. Svansen och huvudet var för tungt så den bara välter upp och ner. Rävar är väl lite kända för att göra som de vill, så jag fick finna mig.

julägg

Trot eller ej, mina vänner. Snart är det jul.

äntligen zebra

När jag precis hade avslutat Veras zebra för dryga två år sedan bestämde jag att det fick vara nog med zebror för min del. Men tiden har gått och för något år sedan tänkte jag om. Jag började faktiskt med en virkning, som bara ligger i min väska och sunkar till sig.

Sen dess bearbetar jag zebran i mig och inte förrän nu har det kommit fram något av detta. Inspirerad av giraffen gjorde jag en zebra äntligen. Inte heller den här gången gick det helt smärtfritt. Jag började med dubbla rader vitt och dubbla svart, men det fick jag ta bort, för som ni ser blev det inte alls zebralikt. Men nu är den klar. Med sydda ögon och punkfrisyr.

Giraff efter mönster

Samma mönstertyp som jag köpte till den blå elefanten har jag till denna giraff. Detta gillade jag dock lite bättre. Den blev söt och sugvänlig tänker jag mig. Inga farliga ögon, härliga öron och horn att stoppa i munnen för en lite goding. Måste ändå säga att själva nosen blev väldigt stor, nästan så att jag undrar om jag kanske räknade lite fel på varven.

Om jag har möjlighet att delta i världens mysigaste julmarknad även i år så kommer nog den här att vara med, om ingen kommer och vill ha den före det förstås. Det där med julmarknad får vi väl återkomma till. Men tänk vad härligt att det närmar sig!

ett litet lamm

Av det där lite grövre garnet, precis som sköldpaddan, blev det ett litet gulligt lamm. Jag måste säga att jag gillar de där lite grövre maskorna efter att ha gnetat på med pyttepingvinerna rätt länge.

Ett vagnshänge, med fina ögon. Men liksom med sköldpaddan är ögonen mest fina- hur kan jag veta att de sitter? Om det finnes någon mer mamma som gärna tar ansvaret själv och noga kontrollerar dessa ögon så hör av dig. Sköldis fick en vagnshusse som heter Frans.

Elefanten (och) jag

Som en avbild av mig skapade jag dig elefanten. Typ.

Eller i alla fall testade jag en ny typ av mönster, och resultatet blev ganska gulligt tycker jag nog, även om den har lite märkliga detaljer som polokrage, bakhuvud och liknande detaljer vid varje detalj som sytts dit.

Nu är vi alltså två elefanter här hemma som väntar och väntar....

pingviner

Helt klart mest populära av alla mina virkdjur är dessa. Nu finns det tre stycken som hänger på en galge i mitt stökrum. De ska nog snart få flytta vidare.

sköldis

Det är lite konstigt, men jag sitter här hemma, ensam. Utan barn och utan jobb. Nu har det förstås varit så ett tag, men jag är ändå förvånad. Sjukskriven. Det känns på många olika sätt. Ensamt. Skönt. Ledsamt. Långsamt. Kreativt.

Till en början kändes det misslyckat, men så känns det inte längre. Någon sa till mig innan beslutet var fattat och jag kände mig orolig för all denna tid som plötsligt skulle vara tom i mitt liv "men Elin, det verkar inte som att du har så svårt att komma på olika sätt att fylla din tid, även om du får möjlighet att göra allt i långsammare tempo." Det var kloka ord som jag tog till mig. Nu försöker jag plöja en bok vid namn samhällsvetenskapernas förutsättningar" och känner mig ytterligt tacksam för att det finns tid att göra något annat mellan kapitlen.

Här har det blivit en, för mig, ny sköldpadda. Det är ett amigurumimönster. Till storleken är den något större än de djur jag tidigare sysslat med. Eftersom frambenen kom lite långt bak så har den svårt att stå av sig själv, så det blev ett vagnshänge tillslut.

Det är också första gången jag provar ögon av den här modellen. Men jag vet inte jag... hur vet man att inte bebben lyckas slita bort dem? Hur kan jag bära ansvaret för att de sitter? Så nu undrar jag om den här ska få bo i mitt skåp, eller om det finns någon ska få en virkad sötis med popeyes?

För något år sedan, drygt, kanske ett och ett halvt år till och med, sa min vän till mig: Vi skulle börja sälja hela virkbeskrivningar, med garn och allt. Göra ett snyggt paket av det, liksom, så att man bar vill ha och börja virka.

Ja, sen dröjde det kanske en vecka och så ringde hon och sa, någon har redan gjort det. Dessutom av gamla trikårester från textilfabriker. Världens bästa idé.

Det är ju verkligen en grymt bra grej de gör Frosta design. Här är en korg som står på mitt piano här hemma.