Det där med mys, fika och socker

Lillasyster har varit förkyld alltför länge. Jag och mina pojkar behöver lite annan stimulans än hemmavistelse med en grinig S. Igår hade vi bestämt lekparken efter förskolan, men som väldigt många andra dagar denna september regnade det och även om barn inte bryr sig så gör jag det. Alltså stod vi där, igen, med bara planen "hänga hemma" på agendan.

Lite snabbt bestämde jag att en sväng förbi konsum på vägen hem för att välja något mysigt fick bli räddningen. Det resulterade i de här tre färgglada munkarna. Mysigt och gott. Jag blev glad av det estetiska i detta fika, och det var tur, för jag undrar ofta över min egen inställning att något mysigt måste innebära socker i någon form. Att jag själv är ett fördärvat sockermonster är en sak, men det är faktiskt helt onödigt att skicka det vidare till nästa generation, när jag vet att socker är beroendeframkallande. Till och från jobbar jag med att få ur sockret ur våra kroppar och därmed beroendet, men eftersom det bara sker ibland är det sällan med särskilt stor framgång.

Jag stökar i mitt kök. Förbereder finbesök. När jag donar grejar runt gläder jag mig åt att jag under sommaren tagit mig tid att torka skåpen, rensa och faktiskt satt upp fina band i några av dem. Ser ni så trevligt det ser ut? Nu blir jag glad när jag öppnar mina skåp och köksvistelsen är ganska trevlig trots bristen på kvällssol, som jag skrivit om tidigare. (å andra sidan är det alltid trevligt morgonljus i vårt kök)

Det blev muffins med vit choklad till kaffet.

Och småttingarna var glada att få mumsa de eviga rånkexen.

tårta till lillan

I söndags var det kalas. vi fick bära fram lilltösen inför Gud och församlingen. Det skulle ju inte vara så stort, men när vi samlade familjen så var där 19 st! Trots att inte alla kunde komma.

Jag snöade in på att göra en riktigt avancerad tårta. Skojigt förstås, men när jag grejat i flera timmar och satt där med alla olika pytsar kände jag en viss oro att det inte skulle smaka gott. Förutom all tid jag själv la ner så fick jag min mamma att springa runt på stans leksaksaffärer för att hitta en prinsesskrona till toppen, det såg mörkt ut ett tag, så då försökte jag böja till en av lite röd ståltråd. Den klädde vi huvudpersonen i, till brödernas glädje satt den kvar flera sekunder.

Det var mödan värt, gott, vackert och uppmuntrande. Kanske ska jag ge mig på detta någon mer gång, trots allt?

Fika

Jag älskar att fika. Det gör EB också, men det måste inte nödvändigtvis vara på riktigt. Nästan varje dag låtsasfikar vi. Det bästa är att det kan man ju göra hur mycket som helst, utan att bli nersockrad.

Nu när kusinen fyllde två slog vi in detta i ett paket. Hoppas det blir en lika stor succé där som hemma här.

kalasa och pyssla

Nu har vi en femåring i familjen. Och sånt måste firas, som ni förstår.

Jag är inte helt ensam om att gå loss på pyssel i vår familj. Inför barnkalaset frostades glas, och glasen pryddes med små halsband som vi trätt tidigare. Tårtan dekorerades med massor av monster så att alla glada och förväntansfulla kalasbarn fick minst ett monster var. Vi grejade och fejade så vi glömde de där självklara sakerna som ballonger och serpentiner. De ligger kvar i skåpet och får väl sparas till en annan födelsedag.

mumma

Lite mer bakning, och den här gången gick det bra. Och blev gått.

Sommar för en dag

Mitt i den kyliga maj, när det var långledigt några dagar kom solen.

Och solen värmde, blommorna började blomma, löven slog ut, gräset blev grönt och vi flyttade utomhus.

Barnens myskoja kom fram och upp i trädet. Våran lilla Bebbe hjälpte till med dukning och väntar med spänning på kusinen som skulle vara fikaprinsessa.

När regnet kom tillbaka och kojan hängde på tork inomhus tittade Bebben på spektaklet

- min och kusinens hus är där.

Så klokt så klokt, och nu vill vi bara ha mer. Värme och klokhet.

virkat fika

Jag vill gärna visa upp min förvaring med virkade grejer. Jag tycker själv den är härligt färgglad. Men det är klart jag har ju någon slags relation till alla de där grejerna.

Sen är det ju det där med virkade prinsesstårtor. Just nu syns de överallt tycker jag, och många gör dem, och det är ju inte svårt att förstå. Vi är många som tycker de är söta. Muffinsarna däremot har jag inte sett någonstans. Helt ohc hållet mitt eget "recept". Kanske är de inte så platta på undersidan som man helst önskar sig så att de kan stå snyggt och rakt, men vad gör väl det egentligen?