Lillasyster har varit förkyld alltför länge. Jag och mina pojkar behöver lite annan stimulans än hemmavistelse med en grinig S. Igår hade vi bestämt lekparken efter förskolan, men som väldigt många andra dagar denna september regnade det och även om barn inte bryr sig så gör jag det. Alltså stod vi där, igen, med bara planen "hänga hemma" på agendan.
Lite snabbt bestämde jag att en sväng förbi konsum på vägen hem för att välja något mysigt fick bli räddningen. Det resulterade i de här tre färgglada munkarna. Mysigt och gott. Jag blev glad av det estetiska i detta fika, och det var tur, för jag undrar ofta över min egen inställning att något mysigt måste innebära socker i någon form. Att jag själv är ett fördärvat sockermonster är en sak, men det är faktiskt helt onödigt att skicka det vidare till nästa generation, när jag vet att socker är beroendeframkallande. Till och från jobbar jag med att få ur sockret ur våra kroppar och därmed beroendet, men eftersom det bara sker ibland är det sällan med särskilt stor framgång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar