Livet med ettåring är underbart. Det finns inget finare att höra än den nya lilla rösten som övar sig: mamma, mamma, mammama. Och börjar om: mamma, mamma, mammama.
Men på natten är det inte lika gulligt. Då kanske man snarare skulle kalla livet med ettåring intensivt. Den här veckan har inneburit för lite sömn för mig. Det märkliga är att fast jag vet att jag borde städa, borde hänga tvätten, borde se till så att inte pojkarna kollar på TV riktigt så mycket som det blev, borde väcka lillasyster så att inte nästa natt blir likadan som den här. Håglöst börjar jag städningen, men plötsligt glömmer jag alla borde och har gjort ett arrangemang av julblomster. Några virkade dukar som jag köpte av Emma-Clara blev fina snöflingor. Jag tar fram ett gammalt fint lakan och syr en gardin.
Efter det är det inte alls svårt att städa. Ettåringen städade med mig och fick byta alla kläder efter att ha plaskat i svabbhinken. Men det gör inget.... jag fick nya krafter någonstans ifrån. Hoppas de räcker hela kvällsmaten igenom.
