Äntligen!

Det finns mycket att säga äntligen till. Äntligen bloggar jag igen, äntligen kan jag fylla på med bilder i min dator, äntligen skiner solen, äntligen fick lilla S en egen mobil att titta på när hon ligger i sin lilla vagga.

virkade små djur

Tänk så lyxigt för mig, det bara trillar in en beställning från en kompis kompis. Jag blev så glad och min man han tyckte nog denna var den finaste någonsin. Det var ju roligt.

Så nu Oskars mammas jobbarkompis bäbis, nu är det klart. Varsågod och njut.

sköna stressiga maj

Maj är härligt. Hela sommaren ligger framför och det är tid för drömmar (vi har köpt en husvagn!!), och tid för utefixande. I vår familj är det också tid för firande av olika slag. Mellan staketmåleri, paketinslagning och kalasande vill vill vill jag få virka sy och sticka. Det blir lite extra motigt när garnet då tar slut när det bara saknas någon decimeter på upphängningen, och garnbutiken har stängt redan kl 13 när jag väl svidat om från målardressen till lite mer acceptabla visa-sig-bland-folk-kläder. SOm väl var blev det kaffe i goda vänners trädgård i alla fall.

Virkat tummen röd och öm

Inspirerad av Sefir ( i filmen om Babar) och Nicke Nyfiken och givetvis mönstret på pingvinen gjorde jag en apa. Allt i hemmets sjuka och lugna vrå. Men sedan gick allt i ett rasande tempo och mobilen blev i alla fall klar innan kusin Miriam åkte hem till sig igen. Tummen blev röd och öm av slitet, armarna och axlarna blev också röda och ömma men det berodde bara på den dumdristiga solälskaren jag.

mobil till Tuva

Tuvas mamma ringde, hon ville ge en present till sin lilla flicka. Jag frågade vilka djur hon ville ha och fick till svar att hon nog tycker om alla djur. Som två månaders baby kanske man mest bara vill titta. Här finns en snigel, en mus och en pingvin. Allt helt virkat! Så nu Tuvas mamma får du välja, stickat eller virkat?

En mobil!!

Den här mobilen har jag hållit på med hur länge som helst känns det som. Äntligen får jag visa upp den i bloggen. En fisk, en elefant och en gris. Känner mig särskilt nöjd med färgkombinationen i den här mobilen. Nu ska jag virka lite till så kommer det snart en till mobil. Det tar LÅNG tid för mig, när jag gör två samtidigt.

Vilmers mobil

Vi har fått träffa lille Vilmer. Trots att han hunnit bli några veckor blev inte presenten klar förrän hemma i hans soffa. Bara så att ni vet, små elefanter kan också frysa och behöva halsduk.

Storebrors mobil

Häst för att han är galen i hästar.

Tiger för att han blir en tiger ibland. Då kan han ta tigerbett på mackan, istället för att bara äta pålägg biter han i brödet också.

Nyckelpiga för att han sjunger så fint om nyckelpigan som kryper på armen och landar på din nos.

Vad han är glad för sin mobil, vem har kommit på att man är för stor för mobiler när man är två?  Inte vår lille storebror i alla fall. 

zoo

Tänk så konstigt, för ett år sedan tyckte jag han var för stor för mobiler, men för varje litet djur jag har stickat frågar han "Min?", och hittills har jag varje gång svarat "Nej den är mammas". Nu när han är drygt två tänker jag "Stackare du, klart du ska ha en mobil du med" och börjar lägga upp maskor.

Vi har varit på parken zoo, och han älskar tigrar. Här har vi det första djuret i storebrors mobil.

En till...

Bebben ligger och pratar med sina små djurkomisar och i dörrposten hänger det en liten djurpark. Jag har verkligen snöat in på de här sköningarna.

Fula flygfän

Det är nu rätt länge sedan jag började med mina olika små insekter. Jag tyckte inte att jag lyckades särskilt bra med varken fjärilen eller nyckelpigan. De har fått ligga till sig, storebror har lekt med dem, och jag har tankebearbetat dem. Nu är de omgjorda och jag tycker itne längre att de är så fula. Men en gång ett fult flygfä, alltid ett fult flygfä... och getingen är ju en fuling på riktigt!

Bebbes mobil

Min lilla bebbe trivdes väldigt bra med att vara i magen och stannade där länge. Kanske ville han invänta att hans egen djurmobil var klar? Idag fyller han i alla fall sju veckor.

Mina mobiler

Förra våren när solen sken, och min mammaledighet närmade sig sitt slut blev längtan att var kreativ stark. I en tidning såg jag en bild som gjorde mig glad och inspirerad. Jag köpte några nystan garn och letade reda på några gamla strumpstickor och började skapa. En gammal nalle fick lämna sin stoppning till några nya små varelser som hänger i en virkad lina.