Festligare tråkmat

Nu är det tätt mellan inläggen... men hur som helst vill jag bara visa hur man kan festa till genuint tråkig vardagsmat som köttfärs och potatismos, med minimorätter. Det är inte min idé, jag är inspirerad av boken Millas mysmat av Camilla Tubertini.
Tack vare detta hade vi en väldigt trevlig och glad kvällsmatsstund ikväll.

Julkappspysslet har börjat

Hemma hos oss har tomteverkstaden tagit sin boning. Här är en julklapp till storkillen.

Stickade galgar

Lite har jag faktiskt hunnit sticka trots sjuklingarna. Nu hänger pojkarnas skjortor kungligt. Om vi bara hade haft en stång i garderoben att hänga dem på... Kanske har jag börjat i fel ände? Likadant har jag gjort i hallen. Vi tänker oss någon större väggfast upphängning till jagckor och andra utekläder, hittills är det bara tankar och planer förutom den första galgen.

Storebror är sjuk, hur festligt är det? Själv blir jag mer och mer hängig och sliten. Det hör till hösten. Liksom sol, starka färger och att äta soppa och nybakt bröd. Pysseltillfällena blir ganska minimerade när man har en liten sjukling, men bakat bröd, det har vi gjort. Skållat, och fixat. Första omgången glömde jag hälften av mjölet, det var orutinerat. Här har vi i alla fall Rofans vardagsbröd, och nästan oslagbart rostbröd ( version 2, med allt mjöl med)

Vinterträdgård

Jag är löjligt stolt över mitt trädgårdspyssel. Det är egentligen inget speciellt med detta, jag vet, det är sånt som andra redan gjort, och alltid gör. Men för mig är det lite nytt. Jag har aldrig riktigt känt mig nöjd med mina krukor och det som finns däri. Aldrig riktigt känt mig sugen på att få till det med vinterarrangemang o.s.v. Men nu, vad glad jag är! Det blev ju jättefint, tycker jag själv. Tittar ofta på mina arrangemang och njuter. Löjligt stolt helt enkelt.

Liten larv

Lilla larven som Bebben Ebbe tittar på i sin vagn. Ibland får han tag i den och smaskar så gott.