äntligen zebra

När jag precis hade avslutat Veras zebra för dryga två år sedan bestämde jag att det fick vara nog med zebror för min del. Men tiden har gått och för något år sedan tänkte jag om. Jag började faktiskt med en virkning, som bara ligger i min väska och sunkar till sig.

Sen dess bearbetar jag zebran i mig och inte förrän nu har det kommit fram något av detta. Inspirerad av giraffen gjorde jag en zebra äntligen. Inte heller den här gången gick det helt smärtfritt. Jag började med dubbla rader vitt och dubbla svart, men det fick jag ta bort, för som ni ser blev det inte alls zebralikt. Men nu är den klar. Med sydda ögon och punkfrisyr.

Giraff efter mönster

Samma mönstertyp som jag köpte till den blå elefanten har jag till denna giraff. Detta gillade jag dock lite bättre. Den blev söt och sugvänlig tänker jag mig. Inga farliga ögon, härliga öron och horn att stoppa i munnen för en lite goding. Måste ändå säga att själva nosen blev väldigt stor, nästan så att jag undrar om jag kanske räknade lite fel på varven.

Om jag har möjlighet att delta i världens mysigaste julmarknad även i år så kommer nog den här att vara med, om ingen kommer och vill ha den före det förstås. Det där med julmarknad får vi väl återkomma till. Men tänk vad härligt att det närmar sig!

ett litet lamm

Av det där lite grövre garnet, precis som sköldpaddan, blev det ett litet gulligt lamm. Jag måste säga att jag gillar de där lite grövre maskorna efter att ha gnetat på med pyttepingvinerna rätt länge.

Ett vagnshänge, med fina ögon. Men liksom med sköldpaddan är ögonen mest fina- hur kan jag veta att de sitter? Om det finnes någon mer mamma som gärna tar ansvaret själv och noga kontrollerar dessa ögon så hör av dig. Sköldis fick en vagnshusse som heter Frans.

Elefanten (och) jag

Som en avbild av mig skapade jag dig elefanten. Typ.

Eller i alla fall testade jag en ny typ av mönster, och resultatet blev ganska gulligt tycker jag nog, även om den har lite märkliga detaljer som polokrage, bakhuvud och liknande detaljer vid varje detalj som sytts dit.

Nu är vi alltså två elefanter här hemma som väntar och väntar....

Så dumt det kan bli ibland

Och väldigt komiskt på något sätt. Jag var så himla nöjd att jag hade hittat billigt garn. Väldigt billigt, bara 8kr/nystan! Precis i sådana färger jag vill ha, och rätt tjocklek. Jag var nöjd helt enkelt. Sen började väntan, och jag väntade och väntade, igår äntligen kom min beställning. Jag blev lite förvånad att den kom direkt i brevlådan, jag hade ju beställt rätt många nystan...

På bilden kan ni förstå vad som visade sig vara haken med dessa billiga garnnystan, de är helt enkelt VÄLDIGT små. Jag har lagt dit några normalstora på den ena bilden så att ni inte ska luras på samma sätt som jag. Så kan det gå!

pingviner

Helt klart mest populära av alla mina virkdjur är dessa. Nu finns det tre stycken som hänger på en galge i mitt stökrum. De ska nog snart få flytta vidare.

sköldis

Det är lite konstigt, men jag sitter här hemma, ensam. Utan barn och utan jobb. Nu har det förstås varit så ett tag, men jag är ändå förvånad. Sjukskriven. Det känns på många olika sätt. Ensamt. Skönt. Ledsamt. Långsamt. Kreativt.

Till en början kändes det misslyckat, men så känns det inte längre. Någon sa till mig innan beslutet var fattat och jag kände mig orolig för all denna tid som plötsligt skulle vara tom i mitt liv "men Elin, det verkar inte som att du har så svårt att komma på olika sätt att fylla din tid, även om du får möjlighet att göra allt i långsammare tempo." Det var kloka ord som jag tog till mig. Nu försöker jag plöja en bok vid namn samhällsvetenskapernas förutsättningar" och känner mig ytterligt tacksam för att det finns tid att göra något annat mellan kapitlen.

Här har det blivit en, för mig, ny sköldpadda. Det är ett amigurumimönster. Till storleken är den något större än de djur jag tidigare sysslat med. Eftersom frambenen kom lite långt bak så har den svårt att stå av sig själv, så det blev ett vagnshänge tillslut.

Det är också första gången jag provar ögon av den här modellen. Men jag vet inte jag... hur vet man att inte bebben lyckas slita bort dem? Hur kan jag bära ansvaret för att de sitter? Så nu undrar jag om den här ska få bo i mitt skåp, eller om det finns någon ska få en virkad sötis med popeyes?