Mumma

Detta gör mig stolt mig just nu!!

ägg ägg ägg

Här vare ägg, de bor någonstans i Lidköping, och kommer nog aldrig att kläckas.

I vårt äppelträd har en björktrast byggt sitt bo, och hennes ägg har redan kläckts.

Små näbbar gapar efter mat och vi tittar på från köket.

Mitt ägg ska kläckas 26 oktober, sägs det.

10-årig bröllopsdag

Hur kan man fira det bättre än med två härligt rosa tårtor insvepta i en fluffig slöja?

Kanske kan man åka med sin käre make till Riga?

Sommar för en dag

Mitt i den kyliga maj, när det var långledigt några dagar kom solen.

Och solen värmde, blommorna började blomma, löven slog ut, gräset blev grönt och vi flyttade utomhus.

Barnens myskoja kom fram och upp i trädet. Våran lilla Bebbe hjälpte till med dukning och väntar med spänning på kusinen som skulle vara fikaprinsessa.

När regnet kom tillbaka och kojan hängde på tork inomhus tittade Bebben på spektaklet

- min och kusinens hus är där.

Så klokt så klokt, och nu vill vi bara ha mer. Värme och klokhet.

smaskig chokladig tårta till konditordottern

Länge sedan lilla Ella fyllde två nu och fick den här av sina kusiner. Men jag fick den äran att tillverka en mumsig tårta till kalaset.

Nu när jag sitter här i soffan med datorn i knät och min egen tvååring här bredvid mig så lämnar han mig inte ifred. Han säger att han älskar tårtan och jag blir givetvis glad för den uppmuntran, men försöker skydda dataskärmen så gott jag kan. För när en sök och snorig tvååring älskar en tårta vill han givetvis äta upp den- även om den bara är på bild och dessutom virkad.

Superhjältesportlov

Vi har pysslat och pysslat. Kanske inte så mycket pysseltid för mig att göra mina pyssel, men ärligt talat så är det ju väldigt roligt att hjälpa storkillen i hans kreativa tankar också. Och nu har temat varit superhjälte. Så jag virkade en till mig själv mitt i allt klistrande och klippande.

Rymdvarelsen där är den första jag gör som är en amigurumi. Den blev inte som jag riktigt hade tänkte mig, den blev mer avlång än på bilden i boken. Kan det ha att göra med att jag använder tunnare garn och mindre nål? Nu måste jag hitta ett sätt att hantera detta för så kan vi ju inte ha det- att jag inte blir nöjd alltså.

giftigt

Torsdag, när jag bara vill vara världens bästa mamma. Ledig och vi ska bara njuta av varandra, barnen och jag. Barnen- de är fantastiska. Leker med varandra, jublar när de får glass till mellis, leker med varandra och är bara helt enkelt underbara- men vad är jag för mamma? Som bara är trött, och liksom ser tvätthögar, dammråttor och stök? Giftig, som en flugsvamp. Inget tar bättre död på fantasi och naturlig glädje som "nej, jag ska bara..." "gör det ni så stoppar jag in en tvätt, eller " tänk om vi skulle städa här nu?" Varför i hela världen tillåter jag mig att bli sådan?