Fika

Jag älskar att fika. Det gör EB också, men det måste inte nödvändigtvis vara på riktigt. Nästan varje dag låtsasfikar vi. Det bästa är att det kan man ju göra hur mycket som helst, utan att bli nersockrad.

Nu när kusinen fyllde två slog vi in detta i ett paket. Hoppas det blir en lika stor succé där som hemma här.

kalasa och pyssla

Nu har vi en femåring i familjen. Och sånt måste firas, som ni förstår.

Jag är inte helt ensam om att gå loss på pyssel i vår familj. Inför barnkalaset frostades glas, och glasen pryddes med små halsband som vi trätt tidigare. Tårtan dekorerades med massor av monster så att alla glada och förväntansfulla kalasbarn fick minst ett monster var. Vi grejade och fejade så vi glömde de där självklara sakerna som ballonger och serpentiner. De ligger kvar i skåpet och får väl sparas till en annan födelsedag.

och så några kuddar

En riktigt effektiv kväll blev det ett gäng färgglada kuddar till den hemliga kojan under sängen.

bokstäver

Det finns en som jag känner som har som livsmotto "hur svårt kan det va?". Han har presterat många lite tokiga och galna saker genom det mottot. Personligen brukar jag skratta lite och tycka att han är allmänt festlig när han berättar.

Ändå var det precis så jag tänkte när jag såg sydda bokstäver i en tidning och tänkte att det skulle vara fint i mina pojkars nya rum. Alltså satte jag igång, för hur svårt kan det va? Ganska svårt faktiskt... Efter 3 G och 3 O finns det nu ett fint namn på väggen, med V och I lite större och rakare än de bulligare kamraterna G och O, som är lite mindre och lite vindare.

Tyget är från IKEA och har legat till sig i några år i min garderob. Det är väl lite mer 70tal än jag skulle önska. Men man tager vad man haver, som Kajsa Varg sa.

Syfestival och nya rum

Mina goa småkillar, nu ville de ha varsitt rum. Det var inte världens enklaste sak att ordna i vårt lilla hus, men vi är ju snälla föräldrar och packade (omständigt och något ovilligt) ner vårt kontor/pysselrum/STÖKrum så att V kunde flytta dit in. En följd av detta är att EB skulle få en stor säng, som han och pappa nu samsas om delar av natten. Den skulle ju få ett madrassöverdrag, lika fint som storebrors förstås.

Med detta i åtanke for jag och några vänner (petra, charlotte och sara) till syfestivalen. De andra var helt inne på tricottyger så det råkade jag också komma hem med, en hel bunt. Plus de vävda tyger som jag var ute efter för att få till ett madrassöverdrag.

Eftersom jag inte längre har något syrum är vardagsrummet överbelamrat med allt mitt pyssel och äntligen har madrassöverdraget blivit klart. Lillebror är nöjd som ni kan se.

Nu är det spännande att se vad all tricot ska bli för något, ja och allt överblivet vävt också, för det finns en del kvar... väldigt roligt tycker jag.

mumma

Lite mer bakning, och den här gången gick det bra. Och blev gått.

Ibland går det bra, ibland inte

idag gick det inte