
När man har en baby som är vaken på natten. I flera timmar i streck. Då händer det konstiga saker med en, man provar många väldigt konstiga idéer och infall man får. Vissa mer genomtänkta än andra. För oss blev det så att vi tillslut lämnade honom ensam kvar i sovrummet och vi själva gick till arbetsrummet/pysselrummet/genomgångsrummet (kärt rum har många namn) Där satt vi, min man och jag, på varsin stol och lyssnade på skriket som tystnade och blev lugna andetag. (Givetvis gick vi in till honom och hjälpte honom med det vi kunde, men han somnar bäst själv) Den där stunden mitt i natten, den blev pysseltid. Och här syns resultatet, lampor i scrapbookingpapper.