giftigt

Torsdag, när jag bara vill vara världens bästa mamma. Ledig och vi ska bara njuta av varandra, barnen och jag. Barnen- de är fantastiska. Leker med varandra, jublar när de får glass till mellis, leker med varandra och är bara helt enkelt underbara- men vad är jag för mamma? Som bara är trött, och liksom ser tvätthögar, dammråttor och stök? Giftig, som en flugsvamp. Inget tar bättre död på fantasi och naturlig glädje som "nej, jag ska bara..." "gör det ni så stoppar jag in en tvätt, eller " tänk om vi skulle städa här nu?" Varför i hela världen tillåter jag mig att bli sådan?

pingvin till Åbytorp

Kanske inte världens bästa bild, men en söt pingvin. Till en söt tjej. Faktiskt en av mina goa femmor som gör min vardag så rolig numera. Idag har jag fått ynnesten att vara med världens bästa femmor på riddarskola, det mina vänner är vardagslyx.

Vårägg

Här ruvar jag på lite ägg. Som sig bör på vårkanten (om man nu kan tycka att det är vår med flera decimeter snö) Det är en utveckling av virkade julgranskulor som vacker i brunt beställde. Kanske blir det fler framåt påsk.

Annars märker jag inte mycket av att jag är egenföretagare nuförtiden, men så är det att både vara anställd och företaga har jag förstått. Men imorgon ska det bli ändring på det och jag ska åka på inspirationsresa till Stockholm Furniturefair. Det ska bli väldigt roligt. Och tänk bara tänk att få umgås med min man en hel dag, ja det blir bra det.

lite virkat i januari

Januari januari, snö och kallt. Underbart, det är ju det här vi längtar efter varje vinter, om du frågar mig.

Svea den tappre, fyllde tre den 2e, och då fick hon ett virkat fikakalas av sin mamma och pappa, märkta med ELIN. Här syns en liten eftersläntrare som liksom tog lite längre tid på sig att bli färdig. Förstår inte hur det kunde bli så...

Kanske kanske berodde det på magsjuka i mellandagarna, och sedan jobb, jobb jobb? Det blir ju inte alls samma tid till pyssel när jag jobbar, men jag tycker att det är så roligt med mitt jobb:-)

Jul i stugan

Snart snart är det julafton. Vi firar i år här hemma, har bjudit hit Mattias familj och maken renoverar källare för att få plats med dem i vårt lilla lilla hus. Barnen de längtar och längtar, precis som vi andra naturligtvis, bara det att de liksom mer går på nålar så att säga. Klä granen, slå in paket, stryka julduken, koka julgodis, baka kakor och koka (! ja koka.... en familj har varit klantig) skinkan, och vänta på farmor och farfar. Plus den superduper spännande och lite farliga adventskalendern superhjältejul. Jag klandrar dem inte att det är lite väl spännande i livet just nu.

Och så är det ju en lite pingvin som ligger här hemma och väntar på lilla Maja. Passande nog med röda fötter och röd näbb. Frusen och julig, precis som det ska vara såhär års.

GOD JUL
o kram till alla som läser detta

Det fanns många av mina saker kvar när jag kom hem från julmarknaden med hela lasset. Men precis som förra året så blir det viss efterförsäljning, som jag gläds mycket åt. Lucian bor numera på andra sidan järnvägen, och det känns så bra. Många av grejerna har tillfälligt flyttat till Zagadesign i Askersund. Känns jättespännande. Precis som lika spännande att jag redan innan julmarknaden fick åka till Smultrongården utanför Dylta och lämna lite pyssel kvar.

De där Stockholmarna har i alla fall fått det bra. Det ena nya föräldraparet hade tydligen uttryckt att deras lilla pingvin var det sötaste de hade sett (troligen ej bäbisar ej inräknat) Hur som helst gör ju det att jag känner mig gladare i hjärtat.

Nu ska jag öva piano inför skolLucia som börjar imorgon.

Mysiga mysiga Kolja

Här, mina vänner, finns några bilder från enligt min smak världens mysigaste julmarknad. jag njuter varje stund jag får vara där, njuter av miljön, vännerna, lussebullarna med vit choklad, all kreativitet som bara får rum. Visst är det trångt... men det är hela grejen. Väldigt julmysigt helt enkelt.

Jag sitter i soffan och försöker göra mig hemtam med att blogga från makens dator. Min dator är nämligen inlämnad till någon som kan ta hand om den bättre än jag. När jag lämnade den sa mannen bakom disken " vi hör av oss och berättar om något går att rädda" och det känns så tomt. Min dator och jag, vi hade våra moments av missförstånd, men allra mest var vi kompisar- är det slut nu? Jag bara undrar.