Syfestival och nya rum

Mina goa småkillar, nu ville de ha varsitt rum. Det var inte världens enklaste sak att ordna i vårt lilla hus, men vi är ju snälla föräldrar och packade (omständigt och något ovilligt) ner vårt kontor/pysselrum/STÖKrum så att V kunde flytta dit in. En följd av detta är att EB skulle få en stor säng, som han och pappa nu samsas om delar av natten. Den skulle ju få ett madrassöverdrag, lika fint som storebrors förstås.

Med detta i åtanke for jag och några vänner (petra, charlotte och sara) till syfestivalen. De andra var helt inne på tricottyger så det råkade jag också komma hem med, en hel bunt. Plus de vävda tyger som jag var ute efter för att få till ett madrassöverdrag.

Eftersom jag inte längre har något syrum är vardagsrummet överbelamrat med allt mitt pyssel och äntligen har madrassöverdraget blivit klart. Lillebror är nöjd som ni kan se.

Nu är det spännande att se vad all tricot ska bli för något, ja och allt överblivet vävt också, för det finns en del kvar... väldigt roligt tycker jag.

mumma

Lite mer bakning, och den här gången gick det bra. Och blev gått.

Ibland går det bra, ibland inte

idag gick det inte

mormorsrutor

Jag fick en bok i julklapp som är så fin. Galen i garn. Jag tycker mycket om att titta i den och inspireras. De gör så fina saker av mormorsrutor, och jag läste att har man väl börjat med mormorsrutor kan man inte sluta. Det verkar stämma. Jag började i helgen och det går inte att stoppa mig, jag vill bara fortsätta. Det blir så fint!

Tanken är att det ska bli en lampskärm, men vi får väl se. När jag fotade lampskärmen som den ser ut idag såg den lite för fin ut för att skrotas.

våriga lampor

När julen försvann och de gamla vanliga lamporna skulle fram, då såg jag hur trista och fläckiga de hade blivit. Hur går det till? De sitter ju bara där tänker jag. Hur som helst, så blev det en "ny" lampa av en ärvd lampskärm från farmor Greta och gamla lakan med handgjord spets. Lite knöggligt blev det, men men, det duger åt oss.

I vår retrovagn i grå manchester

Och i hennes vagn finns den här sötisen numera. Lik den som hänger i Frans vagn.

jag har bytt ut "safety eyes" till knappar från bra och begagnat. Troligen inte så safe, men jag har inte, tyvärr, något större förtroende för de där säkerhetsögonen heller. Ansvaret hamnar helt enkelt hos föräldern hur som helst. Och jag tycker ju att det är roligt med återanvändning.

Äntligen!

Det finns mycket att säga äntligen till. Äntligen bloggar jag igen, äntligen kan jag fylla på med bilder i min dator, äntligen skiner solen, äntligen fick lilla S en egen mobil att titta på när hon ligger i sin lilla vagga.